Krönikor & KåserierLivets gångav Pernilla SkoglundSorgens tvärdrag är det som känns allra mest”Och så har det gått ett år. Det märkligaste året jag någonsin levt. När man ska lära sig leva utan någon man alltid haft. Vilket egentligen ingen någonsin lär sig.”
Krönikor & Kåserierav Pernilla SkoglundDet borde finnas fler stilla veckorJag kraxar, så Darling säger att jag låter som Farmor Viran när hon pratade med sin undulat Helmer.
Krönikor & KåserierLivets gångav Pernilla SkoglundSläpp fångarna loss – det borde vara vår!Mars framkallar lätt rymningskänslor. För både katter och människor. Det har varit vinter för länge. Det är fortfarande för lite vår.
Krönikor & KåserierLivets gångav Pernilla SkoglundVi curlar småfåglarna och är lite lyckligaKanske är det vi vuxna som behöver curlas lite. Leva lite smärtfritt och så enkelt som möjligt. I alla fall lite ibland.
Krönikor & Kåserierav Pernilla SkoglundMed ett litet ihopvikt kaffefilter i handen…Jag rensar nyckelknippan, städar kattvindarna, rensar bort trötthet och stress i form av röra, och får långsamt tillbaka en känsla av liv där man vet vad man har och vem man är.
Krönikor & KåserierLivets gångav Pernilla SkoglundNästan redo för vecka nummer tvåPost-Jul asteni. Trötthet efter julen. Ingen accepterad diagnos på vårdcentralen kanske, men säkert vanligt förekommande.
Krönikor & Kåserierav Pernilla SkoglundPå nätterna är det som om jag andas minnenMen i kyrkporten i en småort med knappa 200 invånare finns en instruktion som borde få större spridning än instruktionen till Ikeas Billybokhylla.
Krönikor & KåserierLivets gångav Pernilla SkoglundDet är inte de gyllene solnedgångarna man minnsDet är stunderna, minnena, människorna.
Krönikor & KåserierLivets gångav Pernilla SkoglundVi måste lära oss att vara i skymningslandetOch där vi glider framåt i ett ljust mörker, ett skymningsland, lär vi oss av varandra om vad det är att vara människa.
Krönikor & KåserierLivets gångav Pernilla SkoglundDukar med fläckar och sorger, lycka och livJag vill inte låta varken livet, eller sorgen, stå gömd bakom en stängd dörr i en pappkasse.