Ökade levnadskostnader är återigen på tapeten. Tullkaoset förra året skakade om en världsekonomi som var på väg mot återhämtning. I vintras var elpriset återigen högt och under våren har konflikten i Iran gjort att oljepriset skenat. När drivmedel blir dyrare riskerar det i sin tur att driva upp matpriserna.
Om utvecklingen håller i sig talar mycket för att höstens riksdagsval, precis som det förra, kommer att bli ett val om plånboksfrågor. Även om det såklart är viktigt att politiker adresserar vardagens problem är risken också stor att det sätter fokus på fel saker.
Våra politiker ställs till svars för globala trender de har en liten påverkan på. Trycket på att införa kortsiktiga åtgärder för att direkt lätta väljarnas plånböcker växer. De är tyvärr ofta ineffektiva och kostsamma. Bara den här våren inför regeringen tre sådana. Den 1 april trädde en tillfällig sänkning av matmomsen i kraft. Som reaktion på vårens tumult kommer nu även ett tillfälligt extra elstöd och en tillfällig sänkning av drivmedelsskatten.
Det kortsiktiga plånboksfokuset skymmer också diskussionen om de långsiktiga tillväxtreformerna. Det är synd eftersom de är minst lika viktiga för att göra oss starka under kostnadskriser. Ett utmärkt exempel är vad som hänt på handelsområdet i EU de senaste månaderna, och hur förhållandevis lite uppmärksamhet det fått.
I januari i år skrev EU under ett frihandelsavtal med Mercosur-länderna, däribland Brasilien och Argentina. Införandet har dock försenats efter att EU-parlamentet beslutade att domstolspröva delar av avtalet. I väntan på det kommer avtalet tillämpas provisoriskt från den första maj. I vintras skrev man också under ett frihandelsavtal med Indien och häromveckan blev ytterligare ett med Australien färdigt.
De tre avtalen kunde inte varit mer vältajmade. I en värld som den senaste tiden präglats av tullar, konflikt och slutenhet har EU gått motsatt väg. Den öppna världen har inte försvunnit, den har bara krympt. Och de som är kvar i den fördjupar sitt samarbete. Mer handel kan också göra oss mer motståndskraftiga mot de kostnadsökningar vi sett, i alla fall på längre sikt. Tillgång till fler marknader ger oss möjlighet att välja billigare och bättre varor. Fler alternativ gör oss mindre beroende av enskilda länder eller tillgångar. Större handelszoner gör också att vi kan specialisera oss mer på det vi är bäst på. Det skapar nya jobb och är bra för tillväxten, särskilt för ett så exportberoende land som Sverige.
Förutom de ekonomiska vinsterna har handeln också strategiska fördelar. Ett modernt frihandelsavtal är inte bara en ekonomisk överenskommelse, utan ett partnerskap som för oss närmare andra länder. Och det är bra för vår säkerhet.
Oavsett hur prisutvecklingen fortsätter borde frihandeln och andra tillväxtåtgärder få ett stort fokus i höstens val. Det är politik för fler valmöjligheter, starkare plånböcker och mer samarbete mellan människor och länder. I slutändan är det nästan alltid bättre än kortsiktiga pengapåsar.
