Tråkiga tågresor, oändliga sjukdagar och ångestnätter har i och med de smarta telefonerna och plattorna blivit lättare att uthärda. Ett signalfel i Emmaboda? Jobb och Youtube. En natt på badrumsgolvet? Då får tummen jobba. Tre minuters väntetid på bussen? På den stunden hinner man med både podd med uppsnabbat tempo, någon ny mat-trend och ett briljant skämt på Twitter. Ja, likt många svärd är också detta tveeggat.
Säg den kreativitet som inte föds ur tristess. Säg den sömn som inte följer av lugn. Ja, till och med nutidens demografiska problem sägs skadeskjutas när folk i barnafödande ålder är för splittrade och sitter hemma vid skärmen i stället för att gå ut och bli kära. För att inte tala om kunskapen. Tillväxten. Allt gott som kommer av att gneta på, med välriktad uppmärksamhet, i stället för att hala fram en mobiltelefon som larmar och gör sig till.
Vad denna utveckling gjort för barn och unga har folkhälsominister Jakob Forssmed (KD) upptäckt. Ett led i detta arbete är det uppdrag som regeringen gav Folkhälsomyndigheten förra året att ta fram vägledningar och rekommendationer för att främja goda sömnvanor hos barn och unga. En delredovisning av uppdraget presenterades den 9 april i år.
I Folkhälsomyndighetens rapport uppmärksammas att andelen unga som går och lägger sig efter klockan elva har ökat kraftigt från omkring 15 procent år 1985 till nästan 60 procent år 2013. Sannolikt är den siffran högre idag. En totalt sett minskad sömn leder bland annat till att skolresultaten och livskvaliteten blir lidande.
Säga vad man vill om Jakob Forssmeds politiska gärning, men han väjer inte för att försöka få bukt med problem som ligger en bra bit ifrån det som typiskt sett löses på politisk väg. Ensamhet (med en femårig strategi). Unga som inte är aktiva i föreningslivet (med ett presentkort). Skärmberoende (med broschyrer, tydliga råd och en utredning av föräldrars skärmtid). Unga som mår dåligt (med nya krav på undervisning om psykisk hälsa i skolan). Och nu: unga som sover för få timmar.
Socialministern har rätt i att de flesta av dessa frågor hänger ihop. Likaså i att de måste lösas. Men den nuvarande regeringen har alltför ofta fel verktyg till rätt problem. Att rätta till ungas skärmberoenden och sömnstörningar börjar i familjen. Att förmå unga att engagera sig i föreningslivet börjar i själva föreningarna. Och ledsen alla moralister, men vad som löser ofrivillig ensamhet har mer med bärs än byråkrati att göra.
Vi som är vuxna måste således tala med varandra om problemen och göra överenskommelser. Här är inte tjänstemännen på Folkhälsomyndigheten bäst lämpade. Vardagsnära samhällsproblem är typiskt sett en uppgift för det fria föreningslivet och folkbildningen att kanalisera, diskutera och folkbilda kring. Synd bara att regeringen under innevarande mandatperiod gjort sitt bästa för att montera ned just dessa två institutioner.
