Jag älskar Sverige. Vi har ett unikt land. Sverige är ett av de få länder i världen som byggt ett samhälle där vem du är, var du kommer ifrån eller vilken familj du föds in i inte avgör vart du kan ta dig. Med ett trygghetsnät starkt nog att hålla upp även den som börjar från noll. Det är vad Sverige står för internationellt, och det är vad vi alltid gjort bäst.
Jag har själv upplevt vad det Sverige kan göra. Jag kom hit som ung flykting från Balkan, utan alla förutsättningar att nå dit jag är idag. Men Sverige gav mig ett trygghetsnät. En skola som trodde på mig. Ett samhälle som sa: här får du försöka.
Jag tänker tillbaka på min tid som ny i SSU, när jag skulle göra min första resa med dem utomlands, och bestämde mig för att jag behövde se ordentlig ut. Så jag åkte till Ullared och köpte en kavaj för 300 kronor – sjukt mycket pengar för mig då. Men jag hade fått ett viktigt uppdrag som krävde en kavaj. För mig var det stort. En ung grabb som kommit till Sverige som flykting från Balkan bara 10 år tidigare. Tyvärr glömde jag kavajen där. Jag minns min förtvivlan. Men den kavajen handlade inte bara om ett plagg eller pengarna. Den handlade om vad Sverige gjort möjligt för mig.
Jag kom hit som ung flykting från Balkan och idag representerar jag Sverige i EU. Den resan ska kännas möjlig för varenda ung människa i det här landet. När de förutsättningarna finns, då är Sverige när det är som bäst.
Förra veckan firade jag 1 maj hemma i Varberg. Det ger mig alltid mest energi att vara hemma och höra vad som händer i folks vardag. Det tar jag med mig till Bryssel och det är vad som styr mitt arbete i EU. Att vara hemma ger mig hopp – men jag påminns också varje gång om att vi måste göra ett stort jobb på hemmaplan.
Det Sverige som jag älskar, det som brukade ge varenda unge alla förutsättningar att nå sina drömmar, det har förändrats. Det är inte längre det jag växte upp i. Det är helt oacceptabelt för mig att mina barn, som är födda och uppvuxna i Sverige, har sämre förutsättningar idag än vad jag hade när jag kom hit som flykting.
Men tyvärr är det precis vad tjugo år med borgerlig majoritet i riksdagen har lett till. Det fantastiska samhälle vi en gång byggde tillsammans, med en skola som ser varje barn, en fungerande sjukvård och välfärd för alla, ett trygghetsnät som håller om man faller – det håller på att försvinna framför våra ögon.
Vi tappar människor. Barn som lämnar skolan utan fullständiga betyg. Familjer som inte klarar hyran. Unga som aldrig får chansen att köpa sin första kavaj och ta sitt första steg in i arbetslivet.
Vi måste tillbaka till det som faktiskt byggde det här landet starkt: ett samhälle som ger alla en chans. Jag älskar det Sverige där din bakgrund inte avgör din framtid. Där unga ska kunna drömma stort och känna att det faktiskt finns en väg framåt. Det jobbar jag för varje dag att vi ska komma tillbaka till.
