Flera andra länder i Europa har redan gjort det, och det finns ingen anledning för Sverige att inte följa efter och förbjuda pälsdjursuppfödning. Utredningen som regeringen tillsatte i fjol har landat, och borde gå snabbt att göra till verklighet med tanke på att all pälsdjursuppfödning sedan förra året är nedlagd i Sverige, vilket landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) konstaterade på presskonferensen där betänkandet överlämnades.
Samtidigt som utredningen om pälsindustrins framtid tillsattes erbjöd regeringen ett särskilt stöd till de uppfödare som frivilligt lade ned, vilket uppenbarligen gett resultat. Att införa ett förbud handlar alltså om att säkerställa att ingen återstartar verksamheten.
Det är viktigt av djuretiska skäl, att minkar, rävar eller chinchillor ska slippa lida i stort antal på små ytor för sin päls skull. Något som är svårförsvarligt när syftet är klädproduktion, och det redan finns gott om päls på andrahandsmarknaden och många svenskar redan har garderober som svämmar över. Men det handlar även om andra aspekter, såsom smittskydd. Minns de panikavlivade danska minkarna, och att minken till följd av uppfödningen i Sverige kommit att bli en invasiv art – ett problem för ekosystemet med tanke på att de är skickliga små jägare, som tar både fåglar och andra smådjur.
Ett initiativ för förbud pågår redan på EU-nivå, och här är det bra om Sverige väljer att gå före. Tillsammans med övriga länder som gjort det driver det fler att följa efter. Lagstiftningen är dessutom väl avvägd, eftersom den inte förbjuder att päls eller skinn tas tillvara från djur som slaktas av andra anledningar, exempelvis livsmedelsproduktion. Det är bara uppfödningen enbart för pälsen, såsom minkfarmar, som berörs.
Med regeringen och SD för, som initiativtagare, är det svårt att se varför förslaget inte skulle gå igenom. Miljöpartiet lär knappast sätta sig på tvären. Och väl är väl det, för det är hög tid att den oetiska pälsproduktionen förpassas till dåtiden.
