Än idag är det bara två svenska kvinnor som vunnit VM-guld i rodd. Maria Brandin, 1995 och falkenbergaren Frida Svensson som slog till 15 år senare.
– Jag minns den dagen väl och den startade verkligen inte optimalt, säger Frida Svensson och fortsätter:
– När jag vaknade hade jag mensvärk och jag brukade ha väldigt ont av det.
När hon berättade de dåliga nyheterna för sin tränare, Johan Flodin, så fick han ett infall.
– Precis då seglade det förbi två luftballonger på horisonten och han sa att om jag vinner så skulle jag få en luftballongsflygning för oss två. Vi är båda extremt höjdrädda så det fanns aldrig en tanke på att vi skulle göra det, skrattar Svensson.
Den ovanliga taktiken
Landslaget hade hyrt in sig i en bostad nära tävlingsarenan och hon blev tillsagd att gå upp och vila timmarna före finalen. I trädgården såg Frida Svensson då den svenska flaggan upphissad i flaggstången.
– Jag minns att jag stod där under och tittade upp och tänkte: ”Tänk om den hissas senare idag också”, men jag trodde inte på det på riktigt.
Före loppet lade Flodin fram taktiken för sin stjärnroddare, nu skulle de pröva något de aldrig hade gjort under hela Fridas karriär.
– Jag skulle ro som om loppet var 1000 meter och sen bara hålla ut. Och för en gångs skull fick jag en kanonstart, den bästa starten jag fick i hela min karriär, säger hon.
Visst känner jag igen mig när jag ser filmen, men om någon ber mig minnas så kommer jag inte ihåg något förrän det är 150 meter kvar
Och vid 1000 meter, med halva loppet kvar, ledde Frida Svensson klart. Men av sitt livs lopp minns hon inte speciellt mycket.
– Visst känner jag igen mig när jag ser filmen, men om någon ber mig minnas så kommer jag inte ihåg något förrän det är 150 meter kvar. Då minns jag att jag hörde min syster ropa ”Kom igen Frida” samtidigt som jag såg (Ekaterina) Karsten komma i en jäkla fart.
Det blev till slut målfoto mellan Frida Svensson och den vitryska dominanten. Men svenskan satte stopp för Karstens långa svit av mästerskapsguld.
Är det inte ensamt som roddare när man vinner och är långt ut i vattnet?
– Haha vi är väl vana. Visst det är inte som friidrott att man kan springa rakt ut till sina vänner, men den här gången var jag inte heller helt säker på att jag hade vunnit.
Vann gjorde hon och VM-guldet blev höjdpunkten på Frida Svenssons framgångsrika karriär som också innehöll ett VM-brons, två EM-brons och tre OS-starter.
Har fortsatt sitt engagemang utanför arenan
Trots att hon hängde upp årorna för flera år sedan är hon fortfarande en stor del av roddvärlden. 2015 blev Svensson invald i de aktivas kommitté i Fisa, det internationella roddförbundet.
– Idag är jag ordförande och då även med i den exekutiva kommittén i förbundet där jag sitter som de aktivas röst. Jag är länken mellan ”mannen i blazer” och de som faktiskt tävlar, säger Svensson.
Var det något du brann för redan som aktiv?
– Nej det kan jag inte säga. Men idag så ser jag det som en fortsättning av min elitkarriär. Jag ser inte karriären som över utan den är bara halvvägs. Jag tävlar inte i landslaget längre, men jag jobbar med den yttersta världseliten och att göra deras vardag och tävlingsmoment ännu bättre.
Idrotten var som ett andra hem, ett ställe där jag som var utsatt i skolan kunde vara som alla andra. Här var jag Frida Svensson och inte något elakt öknamn
Svensson bor idag i Bohuslän där hon också hade sin bas under elitkarriären, har sin sambo i Göteborg och övriga familjen kvar i Falkenberg.
Hur är din relation med Falkenbergs Roddklubb idag?
– Det är nästan så jag skäms, men jag har inte varit där på väldigt länge. Nu ska man väl inte åka dit i dessa tider heller men jag vill verkligen komma ut mer till de föreningar som betytt så mycket för mig i min karriär, säger Svensson och fortsätter:
– Idrotten var som ett andra hem, ett ställe där jag som var utsatt i skolan kunde vara som alla andra. Här var jag Frida Svensson och inte något elakt öknamn. Jag kände mig inkluderad och för mig är det vad idrotten står för. Att man blir inkluderad oavsett vem man är, hur man ser ut eller vad man heter.
