Svar
på ledaren ”Att skamma fattiga tyder på gröt i skallen”
Känner att jag måste nyansera debatten lite.
Jag föddes i början av 40-talet och min mor var ensamstående. För att mamma skulle kunna arbeta löste man ”barnpassningsfrågan ” med att jag växte upp hos mormor och morfar som hade en historia bland statare. Morfar var hästskötare på en större gård och mormor var ”hemmafru” och inkomsterna var begränsade. Mina minnen från uppväxten hos morföräldrarna är positiva och jag minns inte heller att jag behövde hungra.
Jag har växt upp hos ärliga och hederliga människor med arbetarbakgrund och knappa resurser. Har själv haft ett lågavlönat arbete inom statlig myndighet och levt ensam med mina barn efter separation. Varit tvingad att hushålla med mina resurser och lagade mat på helgerna för matlådor i veckan. Man kan laga god och nyttig mat på billiga råvaror.
När jag besöker livsmedelsbutiken, kan jag ibland roa mig med titta på vad andra kunder lägger i sina kundvagnar. Färdigrätter och halvfabrikat upptar en stor del av utrymmet i många vagnar.
”Skamma”? Menar du skambelägga?
Jag har aldrig skämts för att jag har levt under knappa omständigheter och jag är stolt över min bakgrund som tagit mig dit där jag är idag.
Lisbeth
Svar
från ledarredaktionen:
Kritiken mot Lena Andersson och hennes supportar går ut på att hon skammar (en synonym till skambelägger) fattiga – insinuerar att de är korkade eller ägnar sig åt vanvård. Ingen ska någonsin behöva skämmas för att de tvingas leva knapert. Däremot kan barnfamiljer som har det ekonomiskt svårt behöva hjälp på olika sätt.
Maria Haldesten
Pol red