Svar
på ledaren ”Inte heller Hallands hästar säkra för vargen”
Hallands Nyheters ledarsida 12 april spär på varghatet. Detta genom att utgå ifrån angrepp på tamdjur, nu senast aktualiserat med två hästar i Roslagen, och därefter lyfta fram ett citat av EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen, där hon antyder att vargar skulle vara farliga för människor.
Vargen är en naturlig del av den nordiska faunan. Vi jagade den tidigare hårt och under 1970-talet fanns under en period endast en varg kvar i landet. Under slutet av 1970-talet konstaterades flera vargar i Norrbotten, troligen genom invandring österifrån. I norra Sverige ökade vargstammen och kunde etablera sig längre söderut, till den idag rådande nivån på fyra hundra djur i hela Sverige. För att ge en känsla för proportioner kan nämnas att det finns över 2 000 vargar i Spanien, cirka 3 000 vargar i Italien och att flera andra europeiska länder har större vargpopulationer än Sverige.
Den svenska populationen har problem med inavel, framförallt därför att ett naturligt flöde av nya gener från Finland och Ryssland hindras av tjuvjakt. Rovdjur i toppen av näringskedjan, som vargen, har en viktig funktion i att hålla våra ekosystem i balans. De har en unik betydelse för artrikedomen och flödet av näringsämnen. Vargen hjälper också till att förvalta älgstammen så att skador på skog och olyckor i trafiken hålls nere. Om man jämför länder i den boreala zonen så har Sverige mest älg och minst varg.
Med tanke på det nya paret som valt att bosätta sig nästan hos oss, i gränslandet mellan Halland och Skåne, är det dags att fundera över hur vi här i sydvästra Sverige kan samexistera med vargen i större utsträckning. Det är inte rimligt att hela den svenska populationen ska trängas i Västerbergslagen.
En varg har nyss dödat två hästar. Detta är mycket olyckligt och ovanligt. Högst rimligt är att djurhållare får ersättning vid vargattacker, och att en viss skyddsjakt kan bedrivas mot vargar som med upprepade attacker på tamdjur utgör ett tydligt problem.
Men det är också viktigt att medier förhåller sig sakligt till nyhetshändelser och upprätthåller en känsla för proportioner. Många hästar dör i olyckor varje år. Vi har försökt få fram statistik hos Agria och Hästnäringens Nationella Stiftelse (HNS). Men vi har tyvärr misslyckats. Agria vill inte lämna ut de uppgifterna. HNS säger sig inte ha dem.
Under åren 2000-2014 dog enligt pressuppgifter 64 travhästar vid träning/tävling, det vill säga ungefär fyra per år. En annan pressuppgift pekar på att antalet trafikdödade hästar är av ungefär samma storleksordning. Tillkommer gör hästar som vådaskjuts vid älgjakt, Sammantaget är det rimligt att anta att minst tio hästar per år omkommer vid olyckor. Under de femtio år som gått sedan vargen återkom har det dött kanske femhundra hästar i olyckor. Och nu två på grund av en vargattack.
Om det är hästars och hästägares lidande som är det viktiga att belysa, så finns det säkert möjligheter till intressanta reportage att göra med bredare perspektiv. Det är människan som kraftigt expanderat antalet hästar i Sverige. Idag är de vanligare än mjölkkor. Det är människan som är inblandad i stort sett samtliga dödliga hästolyckor. Inte vargen.
Vargen är en naturlig, självklar och viktig del av den svenska faunan. Vill vi ha en vild, naturlig och frisk natur, kan vi människor och vår verksamhet inte alltid komma i första rummet.
Naturskyddsföreningen Falkenberg
styrelsen genom ordförande Hans-Örjan Nohrstedt
Svar
från ledarredaktionen
Att beskriva risken för att vargar går till attack mot hästar även i ett hästrikt län som Halland är ett sakligt konstaterande – inte hat. Likaså är det ett faktum att många lantbrukare känner berättigad oro efter att ett vargrevir har etablerats.
Riksdagen har fattat beslut om lägre vargstam. Det är rimligt att de beslut folkvalda fattar också följs.
Maria Haldesten
politisk redaktör