Konsekvenserna av Varbergs kommuns investeringar i en satsning på ett högklassigt samhälle har lett till att ungdomar födda år 2010 inte kommer ha möjligheten att läsa linjen barn- och fritidsprogrammet på Peder Skrivares skola i Varberg!
I Varbergs kommun finns pengarna men prioriteras helt fel. Istället för att satsa på ungas utbildning har kommunen valt att lägga större delen av ekonomin på en helt ny överklasstadsdel i Västerport och ett kostsamt vattentorn för över 500 miljoner.
Barn- och fritid är ett program som förbereder unga inför arbetslivet inom förskolan men som också ger dig grundläggande värderingar om hur samhället fungerar. På programmet läser man viktiga ämnen som till exempel pedagogik där man lär sig hur man bemöter människor på ett respektfullt sätt och accepterar alla i vårt samhälle. I dagens samhälle fyllt med kriminalitet och onormala normer behöver vi trycka på dessa ämnen/värderingar extra mycket och föra dem vidare från generation till generation.
Barn- och fritidsklasserna har under många år samarbetat över årskurserna med aktiviteter, erfarenheter och ledarskap. Med detta beslut kommer vi alltså inte kunna samarbeta med de framtida ettorna, då kommunen har valt att pausa detta program för läsåret 2026/2027.
Varbergs kommun säger att förskolan är den första ingången till skolans värld och det är viktigt att där finns utbildad pedagogisk professionell personal. Lägger vi ner Barn- och fritidsprogrammet blir det färre utbildad personal som tar hand om det viktigaste vi har, alltså ”våra” barn. Vilket gör att de får sämre undervisning och möjlighet till utveckling. Alltså håller inte kommunen det de lovar och säger!
För de elever som planerat och haft siktet inställt på att läsa barn- och fritidsprogrammet innebär det att deras val och planer plötsligt rycks bort. Dessa elever tvingas byta program, kanske skola eller till och med kommun som i sin tur kan leda till att elever hoppar av gymnasiet. Inte för att de vill, utan för att de måste.
Då kan man ställa sig frågan, vill Varbergs kommun vara en anledning till att fler ungdomar känner sig bortprioriterade och tappar tron på framtiden? Att stänga ner ett program sparar kanske pengar på kort sikt - men kostar betydligt mer i längden i form av osäkerhet, sämre utbildning och en svagare framtid för både elever och samhälle.
Frågan är inte om vi har råd att satsa på våra ungdomar - utan om vi har råd att låta bli!
Elever från 25BF
