Bättre flyt i Iglasjön. Så lyder rubriken intill bilden på ett gäng glada ungdomar. De har byggt en ny flotte till den populära badsjön i Veddige.
"Wow, vilken fantastisk insats av er!" skriver en kvinna på Veddigevisionens sajt.
Men den fina flotten, som blev klar 2018, är inte kvar.
Kanske för att vissa anser att det kan bli för mycket badglädje? Det är okänt. Men att det finns en konflikt kring nyttjandet av den vackra sjön har framgått tydligt sedan entusiaster skrev om den i sociala medier - vilket inspirerade till ett oväntat uppmärksammat reportage i HN.
Badsugna drogs till sjön som flugor till socker - vilket gladde en del och retade gallfeber på andra. En naturentusiast, som brukar anlitas för vissa naturvandringar av Länsstyrelsen, blev skogstokig.
"Markägarna har sedan tidigare haft problem med folk som skräpar ned och ungdomar som kör cross i skogen! Oansvarigt av HN outa en lokal pärla?" röt vederbörande.
Därmed blottlade hon en del av problemet - nämligen att det bråkats om sjön i Veddige förr. En konflikt där traktens "skitungar" sedan tidigare hade fått klä skott för nedskräpning. Möjligen är det alltför många som, oavsett ålder, inte har haft vett att respektera allemansrätten. Det är förstås sorgligt.
I kommentarfält på sociala medier spreds dock raskt innovativa föreslag på hur markägarna med hjälp av: "ilskna tjurar", törnebuskar eller timmerhögar kunde stänga stigar och stängsla in sjön.
Men det vore de facto inte heller inte att visa vederbörlig respekt för sedvanerätten.
Conradin Weindl är friluftsstrateg på Länsstyrelsen i Halland - och som sådan van att hantera den här typen av frågor. Att pandemin bidrog till att fler sökte sig ut i skog och mark, har det lett till fler klagomål och frågor kring hur folk uppträder i naturen?
– Jag har kanske märkt en liten ökning, men inte särskilt stark sett till hur naturintresset vuxit. När det gäller friluftsliv på privat mark kan det handla om att ge vägledning till markägare kring hur man kan skylta för att undvika problem, exempelvis leda om stigen för att vandrare inte ska går över gårdsplanen.
Att kapa människors tillträde till vatten är dock ett otyg som blivit vanligare. Nyligen genomfördes en uppmärksammad badaktion i Täby sedan det framkommit att privata närboende olovligen hade byggt barriärer - och härförleden fick "badföreningar" i Göteborgstrakten till slut bita i det sura äpplet och öppna tillträdet till stranden.
Strandskydd och tillgänglighet är viktiga frågor. Och det är dessutom så att såväl stat som regioner och kommuner satsar stort på att få fler att hitta ut i det gröna.
På Naturvårdsverkets hemsida kan man läsa om hur myndigheten stadigt följer upp arbetet med att nå målen om ett ökat friluftsliv - och vilka stöd som finns att söka för att dessa mål ska nås.
- Mitt uppdrag som friluftsstrateg handlar till stor del om samordning med kommunerna och regionen kring exempelvis lokala friluftsområden i natur- och kulturlandskapet, om badplatser och naturleder som finns utanför naturreservaten, säger Conradin Weindl.
Många svenskar är - av tradition - ett friluftsfrälst folk. Vissa ser skogen och naturen som sin kyrka. Men det finns ändå goda skäl att locka ut fler.
- Friluftsliv är viktigt för folkhälsa, för rekreation och återhämtning. Naturen bjuder något för alla, där kan man umgås lättsamt utan krav. Att exempelvis ta en promenad i naturen kräver inga stora investeringar, säger Conradin Weindl, friluftsstrateg på Länsstyrelsen Halland.
Att naturupplevelser trendar märks i sociala medier. Allt fler samlas i grupper med tips om allt från natursköna vandringar till "Sveriges vackraste platser". Gör det att trycket på naturen blir för hårt? Ska man sluta tipsa andra om sina smultronställen?
Friluftsstrategen väger sina ord.
– Alla bra ställen är kanske inte gjorde för många på en gång. Men ett mål för friluftslivet är ju att fler ska hitta ut i skog och mark. Så visst kan man dela med sig av bra tips - det men då samtidigt påminna om hur man ska förhålla sig till naturen.
Aldrig störa och förstöra. Så kan allemansrätten sammanfattas. Självklart bör alla, alltid, visa respekt för den. Men nog räcker vår halländska natur till alla. Och det är fint att många små pärlor blir kända - ju fler desto bättre. Ju fler valmöjligheter desto mindre risk för tillfälliga övertryck.
