Klimatförändringarna är vår tids stora utmaning. Det är en utmaning som berör varje människa, varje sektor, varje samhälle, här hemma i Sverige och runt om i världen. Men för att lyckas med den enorma strukturomvandling som klimatet kräver måste vi visa att det går att minska utsläppen utan att offra ekonomisk tillväxt. Det är inte bara en ekonomisk nödvändighet. Det är en klimatstrategi.
Sverige är ett föregångsland. Sedan 1990-talet har vi halverat våra utsläpp per BNP-krona, samtidigt som ekonomin har växt. Idag är vi det land i EU med lägst utsläpp per capita. Det är ett bevis på att smarta investeringar, teknikutveckling och näringslivets omställningskraft fungerar. Det är något att vara stolt över – och något att bygga vidare på.
Emellanåt behöver den svenska hållbarhetsdebatten påminnas om kraften i den fria marknaden. Hur konsumenters efterfrågan styr mer än politiska pekpinnar någonsin skulle kunna göra. Det är bra att Sverige har en tuff miljölagstiftning. Det har gett oss en unik position att skapa hållbara produktionsled. Men låt oss vara tydliga: lösningen är inte att slå av på tillväxten eller att hindra mänsklig aktivitet. Lösningen är att ställa om. Sverige ska inte bara vara bäst på att minska utsläppen, vi ska också vara bäst på att skapa teknik, lösningar och system som andra länder kan inspireras av och ta efter. För den som vill rädda klimatet måste också rädda konkurrenskraften.
Det gör vi genom att bygga ut den fossilfria elproduktionen och minska byråkratin. Tillgången till stabil, fossilfri el är avgörande för både konkurrenskraft och klimat. När IPCC pekar ut kärnkraft som en avgörande del av lösningen är det tydligt att vi behöver mer, inte mindre. Samtidigt måste det bli enklare att göra rätt. Företagen driver omställningen, men möts för ofta av byråkrati. Därför är regelförenkling centralt. Sverige måste sluta överimplementera och krångla till det.
Den moderatledda regeringen har lagt om klimatpolitiken från dyr symbolik till det som faktiskt gör skillnad. De statliga stöd som bevisligen fungerar – som Industriklivet och Klimatklivet – har förstärkts. Men åtgärder som främst sett bra ut på pappret, utan att leverera resultat, har vi valt att lämna bakom oss. Plastpåseskatten, elcykelpremien och den skyhöga reduktionsplikten är tydliga exempel på politik som inte tog tillräcklig hänsyn till verkligheten.
Detta är kärnan i en moderat klimatpolitik: höga ambitioner, men också ordning och reda. Resultat före symboler. Effektivitet före slöseri. Vi ska använda skattebetalarnas pengar ansvarsfullt och fokusera på de åtgärder som ger verklig effekt. Och det är exakt det vi gör. Utsläppen beräknas i år ligga på ungefär samma nivå som 2022, trots att vi sänkt drivmedelsskatterna och reduktionsplikten. Det visar att vår politik funkar. Utsläppen minskar och kommer fortsätta minska tack vare en politik som gått från symbolik till praktik. Det är så vi lyckas långsiktigt. Vi ligger redan först. Nu är det dags att dra med sig fler.
