Det var trevligt att hälsa på i Kommunfullmäktige för första gången sedan jag lämnade för Riksdagen i höstas. Och jag är givetvis tacksam för att jag fick gå upp och säga några ord när min motion om en ukrainsk vänort för Varberg skulle avhandlas och bifallas. Jag kan inte dra mig till minnes att jag under mina 16 år som kommunpolitiker någonsin blev avbruten eller uppmanad att hålla mig till aktuellt ämne, så jag fick även med mig en ny erfarenhet från kvällen. Absolut ingen kritik av fullmäktiges ordförande för detta. Jag förstår att jag prövade gästfriheten när jag talade om Armenien snarare än Ukraina. Inte desto mindre var det något som kändes viktigt och relevant att säga.
Ett enigt fullmäktige godtog motionen om att söka en ukrainsk vänort för Varberg. Det är bra. Det är glädjande att se hur Varberg, Sverige och stora delar av den fria demokratiska världen slutit upp bakom det demokratiska Ukraina när de hotas den invaderande ryska diktaturen, som vill krossa dem. Det är dock ingen unik situation. Någon mycket snarlikt, om än i mindre skala, utspelar sig i Kaukasien.
Redan hösten 2020 invaderade Azerbajdzjan sin granne Armenien. Medan Armenien är en demokrati så är Azerbajdzjan en av världens hårdaste diktaturer. Det 44 dagar långa kriget slutade med klar azerisk seger, där Armenien fick göra avkall på stora landområden. Det är inte svårt att se likheterna med vad som hänt i Ukraina 2014 eller 2022. Den regelbaserade världsordningen höll inte, våld segrade över rätt. Illa nog så, men framtiden ser tyvärr inte ljusare ut. Sedan i vintras har Azerbajdzjan försatt den autonoma Artsakh-regionen i blockad. Den armeniska befolkningen genomlider en humanitär kris med brist på det mesta. Det är inget som diktaturen erkänner, men syftet med detta är att svälta ut invånarna, att tvinga bort dem från det land där de bott i hundratals år, för att kunna flytta in sin egen befolkning. En form av lågintensiv etnisk rensning. Armeniska gränsvakter har under våren beskjutits i syfte att provocera fram ett gensvar som kan användas som ursäkt för ett nytt krig. På azerisk TV talar diktatorn Ilham Äliyev om att Armenien saknar rätt att existera som land, och att dess territorium är ”västra Azerbajdzjan”, som ska införlivas i den egna diktaturen. När jag talat armeniska politiker är frågan inte om en ny invasion kommer, utan när. Sannolikt inom två och ett halvt år. Om detta sker har väst en skyldighet att hjälpa Armenien på samma vis som vi nu hjälper Ukraina, inte minst då Europa tyvärr hjälpt Azerbajdzjan att bygga upp sin styrka. I sin iver bestraffa Ryssland har flera europeiska länder börjat importera gas och olja från Azerbajdzjan istället. Detta har fyllt diktaturens krigskassa, och gett dem möjlighet att köpa in nya, moderna vapensystem. Vapen som det mindre och fattigare Armenien inte kan matcha. Det råder inga tvivel kring armeniernas vilja att försvara sitt land, men de skulle stå inför en förkrossande militär övermakt. Det skulle bli ett förstörande och dödande ingalunda mindre än det vi ser i Ukraina.
Målsättningen från den demokratiska världen måste vara att förhindra att detta krig bryter ut. Azerbajdzjan måste avskräckas ifrån att angripa sin granne. En del av detta är att bygga upp närmare relationer mellan Armenien och Europa. Där finns det mycket att göra inom rikspolitiken, vilket också jag och andra riksdagsledamöter kommer att arbeta med. Kommuner arbetar förstås i regel inte med utrikespolitik, men man kan hjälpa till, exempelvis genom ett vänort-samarbete, varför jag lyfte just detta. Det vore en tragedi att en demokratisk stat utraderades från kartan, medan en brutal diktatur på dess bekostnad tillåts växa till yta och rikedom. Låt oss alla hjälpas åt för att se till att det inte sker.
Erik Hellsborn (SD)
riksdagsledamot
LÄS MER:Valet i Armenien står mellan demokrati och Ryssland
LÄS MER:Ukrainsk vänort ska hittas – ”tjuv- och rackarspel” på fullmäktige
LÄS MER:Armenien och Azerbajdzjan möts i Moskva