Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Ett eventuellt formellt skydd ska i huvudsak vara en frivillig överenskommelse mellan skogsägaren och staten, enligt Skogsutredningen, skriver insändarskribenten.
Ett eventuellt formellt skydd ska i huvudsak vara en frivillig överenskommelse mellan skogsägaren och staten, enligt Skogsutredningen, skriver insändarskribenten.

Mer ansvar läggs på skogsägaren i Skogsutredningen

Ingen morot för den som väljer att inte bli certifierad.

Det här är en insändare/debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten.

Klicka här för att svara skribenten eller för att skriva en egen insändare. 

Svar

på “Vågar jag öka upp naturvärdena i min egen skog?

Med avstamp i den nyligen presenterade Skogsutredningen vädrar Mathilda Clausén Wingårdh sin oro för att arbete med naturvård skulle kunna ge “för stor” biologisk mångfald så att äganderätten kommer i fara. Hon verkar tänka sig att staten “beslagtar” nåt värdefullt objekt och bildar reservat.

Det är obegripligt att hennes inlägg kommer nu och refererar till Skogsutredningen. Det är som om hon inte har läst den. Där finns ett tungt förslag att skyddet av skog med höga naturvärden ska ske på skogsägarens initiativ. Ett eventuellt formellt skydd ska i huvudsak vara en frivillig överenskommelse mellan skogsägaren och staten.

I utredningen sågas Skogsstyrelsens arbete med att inventera nyckelbiotoper. Det sägs sakna legalitet. Nyckelbiotoper har haft en avgörande roll inom certifieringssystemet. Detta på så sätt att avverkning inte fått ske av sådana. Vad som ska komma istället är oklart. Utredningen skriver svävande om “naturmiljöbeskrivningar”, men de ska inte ha nån given beslutstyngd. Man föreslår att registret över nyckelbiotoper ska avvecklas. Det verkar inte genomtänkt, det är att tappa bort skogens pärlor.

Skogsägaren har enligt utredningen att själv se till att det finns underlag för att säkra naturvården. Rimligen genom uppdrag till ackrediterade firmor. Det vore bra. Inventeringen av nyckelbiotoper som skett har inneburit att skattebetalarna stått för kostnaderna.

Utredningen utmynnar nog i en eller flera propositioner. Än kan vi inte veta vilka förändringar som kommer att ske vad gäller naturvårdsarbetet. Men den tydliga strömningen är att mycket mer ansvar läggs på skogsägaren enligt devisen “frihet under ansvar”. Kommer denna att klaras? Det finns skäl till oro. Det halländska skogsbruket är inte särskilt attraktivt med granmörker, körskador och oframkomliga hyggen.

Man kan fråga sig vilka institutionella incitament som finns för skogsägarna att satsa på naturvård. Förutom svävande formuleringar i Miljöbalken och Skogsvårdslagen återstår endast certifieringen. Ska man vara med där måste man avsätta en viss andel av arealen för naturvård. Den som väljer att inte vara certifierad har ingen morot. Det känns alls inte bra.

Hans-Örjan Nohrstedt

Styrelsen Naturskyddsföreningen Falkenberg