Domslutet som fick en blå vägg att koka

Den 16 april är det exakt tio år sedan giganternas kamp om SM-titeln i Malmö Arena: Storvreta IBK mot Warberg IC.

– Vad åren går. Någon gång då och då kommer det upp i tanken. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte grämer mig över att vi inte vann, säger Mathias Larsson.

Warberg IC hade varit i final två år tidigare men förlorat mot AIK. Och 2010 slog Storvreta just AIK och var regerande mästare när gängen samlades för innebandyns stora fest i en arena som bara hade tre år på nacken.

– Jag hade en jäkligt go känsla. Vi gjorde en bra match och hade några rejäla chanser i förlängningen. Sedan gick det till straffar, och jag kände att fan vi tar detta, men sedan blev det som det blev.

”En skön känsla hela veckan”

Presskonferens dagen innan. Övernattning på hotell. Frukost och laddning. Fullt fokus. Det gick att ta på stämningen minns Larsson.

– Vi hade många som varit med innan och man känner när det är påkopplat. Man behöver inte säga så mycket, man ser det i blicken, säger ”Bult” och fortsätter:

– Det var en skön känsla hela veckan. Allt ställs på sin spets. I stort sett allt blir tillåtet och det hänger på en match, då varje situation blir viktig.

Johan Bengtsson (numera Berg) gjorde sitt andra mål i finalen och kvitterade till 7-7 under ordinarie tid. I straffläggningen, fem skyttar vardera, var det bara Jim Canerstam och Hannes Öhman som gjorde mål.

8-8 och sudden-straffar fick avgöra.

Canerstam gjorde 9-8. Mika Kohonen satte 9-9.

Sedan var det ”Bults” tur mot keepern Viktor Klintsten. Värmlänningen från Forshaga ger Warberg ledningen. Tror han och hela arenan. Men plötsligt ser han domaren Johan Råsbrink vifta avvärjande med armarna. Dragningen har inte gått rätt till. Larsson har dragit bollen bakåt. Målet döms bort.

– Klart man grämde sig. Inte för min skull utan för laget och alla som åkte ner för att kolla. På sin höjd handlar det om en halv centimeter - och i dag får de ju dra bakåt hur de vill, säger Mathias Larsson.

Om Råsbrink inte dömt bort målet hade Warberg blivit mästare - för Hannes Öhman som var näst på tur missade därefter mot Peter Sjögren.

– Jag har sett något klipp efteråt på Facebook. Man ser spelarna på Storvretas bänk. Ingen reagerar, och hade det varit dragning bakåt så tydligt borde de har ställt sig upp och skrikit, menar ”Bult”.

Inte långsint av sig

När Martin Emanuelsson sedan missade och Henrik Stenberg nätade hamnade SM-guldet hos Storvreta. Straffar är ett mentalt spel. Och lite slumpen som avgör. Det handlar om att våga när det väl gäller, menar Larsson.

– Jag ser chansen att bli hjälte snarare än att bli syndabock. Jag såg att jag skulle sätta den...ja satte den gjorde jag ju. Men den var jävligt sur. Efteråt var det många klubbor som gick av.

Men Mathias är inte heller den långsinta typen.

– Nej, jag har släppt det. Men tänk om det hade varit sista chansen och man aldrig hade vunnit något. Jag hade turen att få vinna SM-guld och VM-guld och blev schweizisk mästare sedan i min sista match.

Det har hänt att ”Bult” träffat på Johan Råsbrink vid ett senare tillfälle.

– Jag såg honom på en SM-final i Globen, men det är som det är. Jag kan inte grotta ner mig i det. Han var en bra domare. Sen kan man diskutera i evigheter, men det är inget jag ligger sömlös över idag.

Totalt har Mathias Larsson två SM-guld, tre VM-guld och ett VM-silver. Samt två mästartitlar och två silver i Schweiz plus ett cupguld.

– Jag tror jag har elva medaljer i slutspel, säger han.

Vad är det folk minns?

– Många kommer ihåg eran. Vi var i åtta finaler på elva år. Tågresorna till Globen. Sedan jag kom in i mäklaryrket trodde jag inte jag skulle prata så mycket innebandy, men många minns Warbergs framfart under de åren.

Tror du Warberg når final igen?

– Det är inte om utan när. Det finns förutsättningar här och ett intresse. Jag är övertygad om att det går, både på herr- och damsidan. Varberg är en innebandystad. Sedan ska man pricka rätt i rekryteringen och hitta guldkorn.

Mattias Nilsson

mattias.nilsson@hn.se