Egentligen är det ett smärre under att Michael Michelau, i dag 26 år, kan spela volleyboll på toppnivå i Hylte/Halmstad.
För drygt tio år sedan var han och en kompis med om en bilolycka i Wisconsin, USA, som vara nära att kosta ”Mike”, som han kallas, livet.
– Jag kommer inte ihåg så mycket. Det jag minns är att vi stod vid ett rödljus och sedan är allt svart fram till att jag vaknade på sjukhuset med en massa slangar i kroppen, säger Michael om de tuffa dagarna i sitt liv.
– Jag låg i koma i tre dygn och hade hjälp av respirator för att kunna andas. Jag hade tur som överlevde.
Tappade kontrollen över bilen
Michael berättar att han och några kompisar var på väg till en basketmatch. De körde i två bilar och Michael valde den kortaste, men mer slingriga vägen för att komma fram först.
– Det snöade och jag körde för fort i det hala väglaget. Jag tappade kontrollen och kom över i andra körfältet, där det dök upp en annan bil som träffade rakt in på passagerarsidan.
– Som väl var upptäckte min kompis vad som var på väg att hända och slängde sig bakåt. Det räddade hans liv, men han bröt båda höfterna i olyckan.
Sämre gick det för Michael som var medvetslös och fick hämtas av ambulanshelikopter.
– Jag var ”knocked out”. Personbilen jag krockade med tillhörde några grannar och i bilen bakom satt en av mina lärare i skolan. Hade det inte varit för hennes snabba ingripande att hälpa mig så hade jag inte suttit här i dag.
Har skruvar och metall i armen
Sjukvårdspersonalen trodde att Michael skulle få stanna ett par månader på sjukhus, men hans tillfrisknande gick oväntat snabbt och redan efter tio dagar fick han åka hem.
Då hade han opererats för bland annat flera benbrott i högerarmen.
– Jag har ett långt ärr på ovansidan och ett på undersidan, säger han och visar armen. Jag har en massa metall och skruvar kvar och när jag spelar volleyboll kan det fortfarande vibrera.
Michael var en sportnörd redan i ungdomen och förutom basket spelade han även volleyboll och baseball.
– Men det tog lång tid att komma tillbaka. Jag missade hela baseballsäsongen och hela vår- och sommarsäsongen i basket. Först på hösten under mitt sista år i skolan kunde jag vara med igen efter åtta månader av återhämtning.
Diskbråck och ärr på kota i ryggen
Volleybollen tog så småningom över och i dag har Michelau varit proffs i Tyskland, Estland och Sverige, där han förutom Hylte/Halmstad representerat Falkenberg i Elitserien.
Men amerikanen har under alla år dragits med ryggproblem. Vid en magnetröntgen nyligen konstaterades flera diskbråck och ett ärr på en kota i ryggen.
– Diskbråcken kommer nog från allt idrottande, men ärret på kotan är troligen från olyckan. Jag har haft ont varje dag i åtta år och den här säsongen har jag inte kunnat spela alla matcher.
Men efter hans magnetröntgen har han kört ett träningsprogram och mår bättre än på länge inför det SM-slutspel som stundar.
”Ser varje dag som en välsignelse”
Numera oroar han sig inte så mycket för olika saker.
– Nä, jag ser varje dag som en välsignelse. Det här med olyckan kommer hela tiden till mig och jag blir lätt emotionell. Jag har blivit bra på att vara i nuet för allt det som hände för tio år sedan ändrade min syn på livet.
Varje årsdag av olyckan lägger Michael själv och hans mamma ut något på nätet.
– Min mor vek inte en tum från min sida när jag låg på sjukhus och hon och pappa har betytt mycket för mig. Själv vill jag gärna berätta den här storyn och visa andra att det går att komma tillbaka efter en svår tid. Det är jag ett levande bevis på.
