Vinnarna försvarade sina titlar

När Bockstensturen firade 20 år var det fjolårets vinnare som slog till igen. Både på herr- och damsidan. - Kul att kunna försvara segern för Bockstensturen är en stor tävling, sa Michael Olsson

ANNONS
|

Årets Bockstenstur bjöd på fint väder, mestadels sol, med undantag av en regnskur ute i Åkulla. I elitklassens herrelit var det Michael Ohlsson, Serneke Allebike Cykelklubb, som satt i förarsätet. Tillsammans med Mattias Wengelin, Almby IK övergav han resten av femmannaklungan.

- Jag och "Wengan" gick loss när det var 2,5 mil kvar och sen stack jag ifrån honom när det var 1,5 kvar. Tanken var att få dem trötta och sen trycka till i någon bra backe, sa Micael Olsson som inte vill jämföra sina titlar på långa tian.

- Det är svårt att sätta någon ranking. Jag har ju precis börjat köra. Detta är första året jag satsar helt på mountainbike, sa Michael som ligger bra till även i Långloppscupen.

ANNONS

- Jag hoppades vinna den här tävlingen för att kunna dryga ut lite mer.

Mattias Wengelin kunde trösta sig med två spurtpriser, vid 44 respektive 66 kilometer - men sen var Michael Olsson helt enkelt för stark. Wengelin var nära tre minuter efter vid målfållan vid Societén.

- Jag hade ingen tanke på att ta spurtpriserna, jag hade lite flyt ute i skogen. Sedan orkade jag inte hänga med honom. Det kom ikapp lite annat folk, det blev en lucka och jag orkade inte täppa till den. Jag låg precis på gränsen redan. Sedan åkte jag omkull på slutet och Fredrik (Edin) var ikapp vid "slottet" (läs Fästningen).

Hur var banan?

- Himlen öppnade sig och då blev det ganska skitigt, men annars var det en fin bana.

Varbergaren Fredrik Edin blev slutligen trea även om blodhunden i honom vaknade till när Wengelin föll.

- Mattias är ju en av Sveriges och världens bästa spurtare men jag gjorde så gott jag kunde. Jag fullföljde min plan, men den höll inte ända in i mål.

På damsidan var Falu CK:s Jennie Stenerhag drottningen själv, trots problem med växlarna loppet igenom.

- Jag gjorde en bra förstahalva av banan. Sen blev jag ensam och det är tufft att köra då eftersom det blåser så mycket, sa Jennie.

ANNONS

I fjol vann hon med över 27 minuter ner till tvåan. Men i år blev avståndet till Angelica Edvarsson "bara" 12,23.

- Framför allt är man lite renare i dag. Förra året regnade det fruktansvärt mycket, sa Jennie som så sent som i mars genomgick en hjärtoperation.

- De gick in genom ådrorna och in i hjärtat och brände av en lite punkt. Det låter mer allvarligt än det var, men trots alla har de varit inne där. Men jag cyklade fem dagar efter operationen och tävlade fyra veckor efter och det funkar fortfarande.

Som bekant blev det ju OS-guld i mountainbike. Och visst har det blivit en liten Jenny Rissveds-effekt. Stenerhag är klubbkompis med henne i Falu CK.

- En liten effekt i alla fall. Det är mycket folk som pratar mountainbike där man annars aldrig brukar höra det och det är jätteroligt. Jag är imponerad av henne.

Återväxten kan ha fått sig en skjuts på grund av Rissveds.

- När vi har träningar för ungdomar har vi sett att det ökat sedan flera år, men det känns inte som det blivit mindre sedan OS. Människor är flockdjur. När det går bra vill folk börja cykla, sa tävlingsledaren Molle Mohlin.

ANNONS

Hur känns det att loppet fyller 20 år?

- Det är ett av de äldsta i Sverige, och det tuffaste långloppet. Det finns de som gör lätta lopp för att mer folk ska komma, ungefär så att man kan komma och cykla med en damcykel.

- Men vi har valt att göra det till ett mountainbikelopp och vill ha det som ett mountainbikelopp. Därför har det varit tuffare i är någonsin.

Mattias och Lena Rask hade slagit sig ner i varsin brassestol för att följa den stora massan i en backe i Åkulla.

- Ett påfund det här. Jag cyklar själv och har kört Cykelvasan, men jag vet inte om jag hade orkat cykla tian? sa Mattias, som höll en extra tumme för kompisen Kristoffer Skoglundh.

Totalt kom 1540 cyklister till start i årets tävling.

ANNONS