Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Vardagen för Varbergsidrotten efter pandemiåret

Det senaste årets händelser har satt spår i ungdomsidrotten. Hur har klubbarna i Varbergs kommun påverkats av pandemin? Vi har pratat med flera ledare.

Ungdomsidrotten betyder mycket för att hålla uppe välfärden och fysisk hälsa i Sverige. Men vad händer efter ett år med pandemi och perioder av stängda kommunala anläggningar? Vi känner av läget hos ledare med gedigen erfarenhet av ungdomsidrott. Läget varierar.

Lena Skoglund, ledare i Varbergs Gif gymnastik

– Våra äldsta gymnaster slutade träna i oktober. De har gått ut gymnasiet och får faktiskt inte träna. Dem får vi knappt tillbaka igen. 05:orna fick börja träna igen efter nyår. De har ju inga tävlingar. Senast de tävlade är ju över ett år sedan. Och det är viktigt för dem att tävla i en idrott som gymnastik. Motivation är lite så där. Därför har vi nog tappat ett par tjejer också som fallit bort. Tre tjejer är ledare och de får vara i hallen varje dag.

– Gymnastik är speciellt eftersom det är mycket huvudet man får jobba med, att snurra och greja. Tappar du det så förlorar du mycket känsla. Det är inte bara att fysträna och komma ut i skogen. De stora tjejerna säger också det, att de aldrig kommer att kunna komma tillbaka. Det är jättetråkigt. Vi hoppas ha en digital tävling, men det blir aldrig det nerven som skapas på en vanlig tävling.

Micke Henriksson, tränare i Varbergs Tennisklubb

– Vi har haft väldigt mycket folk som vill spela tennis. Tennisskolan har ökat. Jag anser att det är viktigt att under pandemin aktivera ungdomar, så det inte blir för mycket stillasittande. Jag hade hoppats kunna säga att ökningen beror på att tennis är så fantastiskt. Men det finns nog fler faktorer. Det vi saknat är det inte har spelats några matcher. De har bara kunnat träna.

Vad innebär det att inte kunna spela matcher?

– Nerv och adrenalinpåslag kan man få även om vi skulle spela en match nu, men du har ju allt i en trygg miljö nu då. Det blir annorlunda om du exempelvis skulle vara i Åhus och inte riktigt vet var omklädningsrummen ligger. Det är klart att de faktorerna är svåra att framkalla på hemmaplan.

Emil Risberg, klubbchef Warberg IC

– Vi får någon form av resultat efter sommaren, när vi startar upp nästa säsong. De grupper som har spelare i riskzonen för att sluta, från 16 och uppåt, har knappt fått träna. De är inte här nu, men de får inte vara här heller, så det är inte mycket man kan göra. Det är där man är mest orolig. Ungdomslagen, med undantag för en månad strax innan jul, har ju fått träna kontinuerligt, så där har vi inte märkt av något tapp.

– De kanske upptäcker att något annat är roligare. En del kanske har funderat på om de ska fortsätta inte. De kanske får ett enklare beslut att ta nu eftersom de inte ens får komma till hallen. Frågan är om vi får tillbaka dem.

Vad innebär det för idrotten?

– Jag tror att man ska vara försiktig med att måla upp för svarta moln innan vi faktiskt vet. Redan nu kan vi ställa in oss på att bara för att vi öppnar dörrarna i september, kommer vi inte att få ungdomarna att komma hit per automatik. Vi kommer att behöva kontakta alla som varit här. Vi måste ställa frågan. Man kan tappa mycket av det fina som idrotten står för: De positiva värdena, den sociala gemenskapen, fysisk träning och hälsa. Sedan vet vi inte om de som är 16 och uppåt köper ett gymkort och fortsätter att träna.

Olle Åström, tränare, Veddige-Varberg Volleybollklubb

– Vi spelade vår sista match i mitten av november. Då var vi på gång som A-lag, men när restriktionerna kom försökte förbundet hålla uppe en tanke om att det kommer att släppa. Men absolut sista deadline var första helgen i mars. Därefter gick det inte att spela färdigt serien.

– Det kul är att föreningen fått mer tid att jobba mer intensivt med våra framtidsflickor. Vi har en grupp som tränat två gånger i veckan och då har jag gått in och tränat dem.

– Jag har ett blandat lag med tjejer som jag vill behålla allihop. Men jag tror inte att det blir riktigt så. Det är en som har sagt att hon gjort sin sista säsong. Det finns tre, fyra som är lite osäkra, men vi får se vad som händer. Vi ska starta utomhus efter påsk (12 april). Då kör vi på de tre fina beachplanerna i Veddige. Så länge vi inte får köra inomhus, så kör vi där. Jag har kallat alla och ingen har sagt att de inte kommer.

Pelle Bånghäll, tränare, Varbergs Thaiboxningsklubb

– Vi har kunnat fortsätta och köra på ganska bra och har haft ungdomarna i träning förutom tiden före jul. Vårt största dilemma att vi har en stor tävlingsverksamhet som är svår att hålla igång. Vi har inte lyckats få tillbaka alla riktigt, men vi har märkt att de är lite svårare att få nybörjare än vi brukar.

– Jag såg undersökningen att budo- och kampsporter har det jättetufft, men många av de klubbarna har ingen ungdomsverksamhet. När de äldre inte får träna tappar de 100 procent. Vi som har ungdomar kanske tappar 40 procent eftersom vi så mycket barn och ungdomar i klubben. Eftersom vi hyr av privat hyresvärd har vi gått under regeln att lämna tio kvadrat per tränande. Vi får ha 50 men har släppt in 30. Därför har vi kunnat ha grupperna ganska bra.

Har ni drabbats ekonomiskt?

– Det har vi väl egentligen inte. Grejen är snarare att tävlingsverksamheten kostar oss väldigt mycket och vi är vanligtvis ute och tävlar mycket, vi brukar dra till England eller Turkiet. När den delen ligger nere gör vi inte slut på den pengen. Samtidigt är det så att det kommer att bli värre till hösten. Antagligen får vi inte aktivitetsstödet eftersom vi har mindre verksamhet. Än så länge har vi inte drabbats ekonomiskt. Om vi har tre, fyra i landslaget handlar det om jättemycket pengar. Tävlingarna vi planerat i januari blev inställda. Vi skulle arrangera junior- och U21-SM 9-10 april, men det har vi tagit bort. Vi siktar på 7-8 maj men det är ytterst tveksamt om det går. Blir det tävling sker det helt utan publik. Vi skulle kunna skjuta på det efter sommaren också, men det är inte praktiskt eftersom EM och VM ligger då.

Hanna Lennartsson, ordförande Varbergs Basket

– Vi har en ökning i alla våra grupper. Vi har fått stänga anmälan i två av våra lag eftersom vi fått in så många barn och har kösystem istället. Vi märkte redan efter sommaren att det var många som spelade basket på planerna i stan. De hörde av sig och ville börja spela. Många lite äldre spelare i 15-årsåldern kom till oss. I vår har det bara fortsatt att öka. Tror att våra coacher är väldigt duktiga. Moroten att inte få spela matcher tar bort udden lite. Jag tycker ändå att ungdomarna håller ett gott mod ändå. Är man ny kanske man inte längtar efter att få spela matchen utan att få grunderna att sätta sig.

Artikeln har tidigare publicerats i Varbergsposten

Så här många deltagartillfällen i tusental har de olika idrotterna i Halland samlat under jämförelseåren 2019 och 2020. Källa: RF.

Idrottdelt. 2019 delt. 2020 förändringar i %

1 Fotboll 787 794 . +0,9

2 Innebandy 235 193 -17,9

3 Gymnastik 143 122 -14,5

4Handboll 140 114 -18,3

5 Ridsport 93 86 -8,0

6 Simidrott 90 83 -8,3

7 Ishockey 87 77 -11,7

8 Tennis 57 60 +5,9

9 Budo/kampsport 51 26 -49,2

10 Karate 50 36 -28,8

11 Bordtennis 47 37 -20,9

12 Basket 37 33 -12,8

13 Friidrott 35 34 -5,0

14 Golf 32 34 +7,2

15 Konståkning 29 . 35 +20,5

16 Boxning 24 14- 41,1

17 Badminton 22 21 -6,0

18 Volleyboll 22 21 -3,4

19 Judo 14 8 -43,5

20 Styrkelyft 13 7 -45,8

21 Bandy 118 -25,7

22 Brottning 119 -19,8

23 Orientering 10 10 -5,7

24 Skytte 10 7 -30,1

25 Korpen 9 5 -48,1

Lär mer om Falkenbergs FF här