Ta först och främst in att Varbergs Bois är tvåa i den allsvenska tabellen.
Sedan...
Att se framförallt Varbergs Bois Gustaf Norlin och Alexander Johansson löpa som illrar in mot Falkenbergs FF försvar i både presspel och i djupledsspel var en fröjd. De utstrålade ungdom, oförstörbarhet och inspiration.
Detta mot ett Falkenbergsförsvar som bara såg så gamla, utnötta och håglösa ut.
Det var yster sommardans mot rollator-slowfox.
I Falkenbergs anfall var Nsima Peter och John Chibuike stenstoder. De fick inte med sig bollar, de sprang över motståndarna istället för förbi. Och ingen av dem osar målskytt. Överhuvudtaget.
Falkenbergs FF måste ge Sylisufaj chansen
Och nu är det dags för Hasse Eklund att ge Edi Sylisufaj tio chanser i rad från start. Han måste få misslyckas lika kapitalt som John Chibuike och Nsima Peter. Och Sylisufaj verkar ju veta hur man gör mål. Det måste Falkenberg ta vara på.
Det här kan vara en förutsägelse på vad som komma skall på fotbollstronen.
Ett byte helt enkelt.
Just nu är bytet inte oväntat alls. Det går inte att vinna varje derby för Falkenbergs FF. Det var helt enkelt dags för Varbergs Bois. Och det spelade precis så rätt de skulle göra. Lågt försvarsspel, rätt positioner. Enkla passningar. Långa rensningar.
Och så det där presspelet som sitter i benmärgen på alla spelare. Att se Norlin, Johansson och Robin Tranberg sätta press-skräck i Falkenbergs försvar var en intressant upplevelse.
Joakim Persson imponerar
Det går inte att låta bli att imponeras över hur Joakim Persson satt en prägel på laget som helt enkelt räcker till i Allsvenskan just nu. Laget gör precis det jobbet som krävs. Inte mer, men framförallt inte mindre.
Då finns det inga motståndare som kan känna sig säkra. Och det är ett lag helt utan respekt för något alls. Jag har berömt Gustav Norlin tidigare men har går från klarhet till klarhet. Ligger bakom mycket av det offensiva spelet med sin finess.
Det var frustrerat i Falkenberg och jag kan förstå det. Det var länge sedan jag hörde Hasse Eklund skrika så på sina spelare men han mattades av i andra halvlek medan kollega Joakim Persson mest stod och kliade sig i skägget. Nöjd, lugn och stabil.
Jag hade unnat publiken och fansen i Varberg att fått uppleva det här.
Det går helt enkelt inte att komma ifrån tomheten på Varberg Energi Arena. Från omgång ett har stämningen på de mer eller mindre ödelagda arenorna diskuterats. Kanske lite tjatigt men jag kör en vända till.
För det här var ju inte Varbergs Bois mot Östersund eller Kalmar. Utan derbyt mellan Varbergs Bois och Falkenbergs FF med allt vad det innebär.
Och här var vi nästan själva på arenan, i solen, i den ljumma sommarkvällen, i ett allsvenskt derby. Nästan alla som ville se matchen live fick stanna hemma.
Och med facit i hand skulle nog det gänget FFF- supportrar som tog plats i Påskbergsskogen utanför arenan också ha stannat hemma.
Läs om falkenbergaren som gjorde mål för Varberg
Läs om Falkenbergsmålvaktens tankar kring straffen
Läs om Jocke Perssons och Hasse Eklunds tankar efter derbyt
Läs om Joakim Lindner som överlistade spöket
