Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Par i plugg. Varbergstjejen Linda Berntsson och Eric Hamrin Senorski från Göteborg har skrivit sin C-uppsats om skadeförekomst hos 14-åriga friidrottare på svensk toppnivå, som avslutning på sin utbildning till sjukgymnaster. Examen tar de båda den 18 januari.

Två envisa friidrottare hittade en ny framtid

Två envetna friidrottare fann tidigt att de hade samma tempo och tävlingsinstinkt – även i skolbänken. Så om drygt två vec­kor kan Linda Bernts­son och Eric Hamrin Senorski kvittera ut sina examina som utbildade sjukgymnaster.

De valde friidrott som ämne för sin kandidatuppsats, ganska naturligt med tanke på deras egna bakgrunder inom just den sporten.

25-åriga Linda har förvisso trappat ner en smula på sitt längdhoppande, men Eric är mitt uppe i karriären.

– Jag tar det lite lugnare numera, är bara med på de roliga passen, säger Linda om sitt friidrottsutövande i Mölndals AIK.

Nu letar hon i stället fotbollsklubb, Linda vill återuppta den sport som hon utövade till 14 års ålder i Lilla Träslöv.

För Eric är det full elitsatsning som gäller, med långdistans som specialitet. Vi antar att det finns ärvda gener för det – mamma är den förra långdistansstjärnan Midde Hamrin.

– 3 000 meter hinder och 5 000 meter slätt, nämner Eric som sina specialdistanser. Han har varit med om att vinna båda i samband med Finnkampen.

Han vann 5 000-metersloppet 2011, på Olympiastadion i Helsingfors.

– Det var en upplevelse. Det blev dödstyst på läktaren när jag var först över mållinjen, minns Eric med välbehag.

Linda och Eric var redan under den andra terminen (av sex) överens om att de ville göra sin C-uppsats tillsammans och att den på något sätt skulle behandla friidrott.

– Vi var tidigt inne på skadespåret och upptäckte att ingen hade kartlagt 14-åringarna, berättar Eric.

”Skadeprevalens hos Sveriges bästa 14-åriga friidrottare” heter Linda och Erics examensarbete, med underrubriken ”en deskriptiv epidemiologisk tvärsnittsstudie.”

I studien deltog 93 av hundra tillfrågade friidrottare, rankade topp tio under utomhussäsongen 2012.

– Vi kunde inte gapa över för mycket under de tio veckor vi hade på oss. Så vi valde aktiva i fem grenar; 800 och 2 000 meter, kort häcklöpning, längd- och höjdhopp, berättar de blivande sjukgymnasterna.

För friidrottare handlar det ofta om överbelastningsskador och Lindas och Erics kartläggning ger anledning till viss oro.

Över en fjärdedel av de tillfrågade hade någon gång under året varit drabbade av en allvarlig skada som delvis eller helt tvingade dem till uppehåll.

Uppsatsen avslöjar också att en stor andel av deltagarna i studien använt sig av smärtstillande och antiinflammatoriska mediciner.

– Resultaten från studien visar också att hela 41 procent saknade en medicinsk kontaktperson att vända sig till vid problem, påpekar Linda.

Hon och Eric förordar därför att varje idrottsförening bör ha ett nätverk där sådan kontaktperson ingår.

– En som man kan uppsöka både före och efter skada, säger Linda. Då kan de aktiva också lära sig mer om idrottsrelaterade skador och värdet av skadepreventiva åtgärder.

Hon och Eric understryker också:

”Framtiden behöver en integrering av sjukgymnaster med sitt breda kunnande till idrotten, för att motverka och behandla skador”.

Det gäller ju att göra lite reklam för sin egen yrkesgrupp…

Både Linda och Eric har tankar om att gå vidare, att ta en masterexamen.

– Det innebär ytterligare två års studier, säger Eric. Vi kanske inte pluggar vidare direkt, men förr eller senare blir det en fortsättning.

Första steget är dock taget och klart. Kandidatuppsatsen är opponerad och med beröm godkänd.