Just nu pågår VM i Egypten och Sverige ställer ett orutinerat lag på benen under nye förbundskaptenen Glenn Solberg.
Annat var det för 22 år sedan.
Sverige var en stormakt inom handbollen och i VM-turneringen i faraonernas land slog folkkära Bengan Boys sig fram till ännu en final – den fjärde i ett svep om åtta raka mästerskapsfinaler.
Blågult hade på vägen besegrat bland andra Kuba i kvartsfinal och sedan Jugoslavien i semifinal innan Ryssland väntade i en kokande gryta i huvudstaden Kairo.
– Jag har tittat på VM-finalen och tänkt mycket på den efteråt. Det var en av topparna i min handbollskarriär, säger Thomas Sivertsson.
Siversson och Andersson – firman från Drott
Matchen om guldet blev en riktig rysare där firma Sivertsson och Magnus Andersson, som den säsongen spelade tillsammans i Drott, var inblandade i ett av de viktiga målen i slutet.
– Magnus studsade bollen mellan benen på en av försvararna och jag flippade den över Lavrov (målvakten Andrej). Det var enda chansen för han var stor som ett hus, skrattar Sivertsson, som fick ersätta storstjärnan Magnus Wislander när han fick rött kort i början av andra halvlek.
– Jag visste att jag måste vara redo och eftersom Wislander åkte ut två gånger före paus värmde jag upp tidigt och redan efter ett par minuter i andra blev han utvisad igen.
Sivertsson fick spela både framåt och bakåt och hade som främsta uppgift att få stopp på ryske storskytten Aleksandr Tutjkin.
– Det blev många dueller med honom. Vi tacklade och täckte så gott vi kunde och mot slutet blev det väldigt många frikast.
Sverige höll undan och kantspecialisten Pierre Thorssons 25–23-mål blev avgörande. Då gjorde det inte så mycket att ryssarna reducerade till 25–24 i slutsekunderna.
Sverige var världsmästare för fjärde gången.
– Jag kommer ihåg att halva Kairo stängdes av för att Egyptens president Mubarak (Hosni) skulle se finalen och sedan vara prisutdelare, minns Magnus Andersson.
Han fortsätter:
– Jag har en rolig anekdot när vi skulle hämta VM-bucklan. Vår lagkapten Stefan Lövgren tog extra mycket handklister innan vi gick upp för trappan på läktaren. Längst upp var Mubarak bakom pansarglas och han blev nog rätt snopen när Lövgren tog honom i handen under prisceremonin.
Fick njuta av guldet med bad och golf
Thomas fick inte vara med och fira så länge i omklädningsrummet då han blev kallad till dopingkontroll.
– Tråkigt att det var just den gången, men vi var på mottagning på den svenska ambassaden och fick njuta av guldet på ett hotell i Kairo där vi badade och spelade golf.
Sammanhållningen som förbundskapten Bengt Johansson skapade blev vida berömd. Vid ett tillfälle lämnade han spelarna i en stad där de själva fick ta sig hem till hotellet. Benga såg även till att tussa ihop spelare från dåtidens giganter Drott och Redbergslid i samma hotellrum.
Sivertsson fick alltid dela med Stefan Lövgren. Alla rum fick dessutom ett namn och Thomas och ”Lövets” kallades little room (lilla rummet).
– När vi var med i landslaget första gången så fick vi det minsta rummet som närmast var en skrubb. Eftersom vi hade gjort så få landskamper blev det ”little room”.
Magsjuka och egen kock
Sverige var året innan på plats för för-VM och gjorde då en massa besök på olika platser – bland annat pyramiderna.
– Jag kommer ihåg att Benga sa till oss att inte rida på kamelerna för då skulle vi bli lurade på pengar, men vi hann knappt av bussen förrän alla satt på varsin kamel, ler Magnus Andersson.
Under VM blev det inga turistmål alls då fokuset var på VM-turneringen, dit Sverige för första gången hade med en egen kock.
– Ledningen var rädd för att vi skulle bli magsjuka av buffén och det var verkligen uppskattat att få ha det som fotbollslandslaget. Vi var glada när vi kom till hotellet efter en match och fick köttbullar med gräddsås, berättar Andersson, som kommer ihåg ett annat tillfälle i Egypten då spelarna blev matförgiftade.
– Jag delade rum med Ola Lindgren och när han blev sjuk isolerades han på sitt rum medan jag fick ett annat. När jag flyttade sa en ynklig Ola att han inte ville att jag skulle lämna honom ensam för då kunde han dö.
Sivertsson säger att dåtidens landslagsspelare till 90 procent har fortsatt med handboll på något vis. Han själv blev proffs i spanska Granollers efter VM 1999 och är i dag tränare i Drott samt förbundskapten för Estlands herrlandslag.
Återträff under EM i fjol
Ola Lindgren är huvudansvarig i Finland och debuterar just nu som tv-expert i VM medan Andersson är verksam som tränare i stjärnlaget Porto.
Men kontakten har de inte släppt med de gamla kompisarna i blågult – även om de numera är mer sporadiska.
– Det är vissa som man pratar med ibland och när vi stöter på varandra är det som förr. Vi hade en återträff 20 år efter VM-guldet i fjol i samband med EM på hemmaplan och det var kul att träffa alla igen. Vi har mycket band ihop, säger Thomas.
Han följer naturligtvis VM från soffan hemma i Halmstad och anser att det svenska laget skött sig fint så här långt.
– Jag tycker att det ser jättebra ut. Vilken fart! Det är häftigt att se. Många tycker att det är ett lag utan rutin, men spelarna är ändå ute i klubbar i Europa där det är många tuffa matcher så de får erfarenhet på det viset.
Magnus Andersson:
– Jag håller mer koll på mina spelare i Portugal och har bara sett Sverige i fem minuter. Jag hade Linus Persson i Malmö och han har gjort det bra, men hur det går i VM hänger mycket på hur många som smittas av coronan.
