Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Angelica Bengtsson ska under tisdagen hoppa stav i Karlstads GP.

Stavstjärnan riskerar livet för rekordet

Angelica Bengtsson är inte bäst i Sverige just nu – men hon tänker bli det igen. Stavhopparen tvekar inte att riskera livet för att nå högre än kompisen Michaela Meijer.

Michaela Meijer förbättrade Angelica Bengtssons svenska rekord när hon gled över 4,71 meter i Världsungdomsspelen i Göteborg den 2 juli.

I samma ögonblick förpassades 24-åringen från Väckelsång, med tre EM-brons på meritlistan och 4,70 som bäst, från den svenska stavhoppstronen.

Trots att Bengtsson sällan tar stryk av Meijer i tävling – på rak arm minns hon bara två tillfällen, senast för två år sedan i Göteborg – ser hon sig inte längre som Sveriges bästa hoppare.

- Just nu är jag inte det. Friidrotten är väldigt enkel på det sättet. Antingen är man det eller så är man det inte. Men jag ska göra allt för att ta mig dit igen, för att förtjäna platsen högst upp, säger hon inför VM-genrepet på Tingvalla IP i Karlstad.

”Var frustrerande”

Bengtsson skadade fötterna på Diamond League-galan i Stockholm men är nu återställd och redo att återuppta kampen med Meijer.

Förra gången hon blev av med ett svenskt rekord – till Malin Dahlström 2011 – tog hon tillbaka det omgående.

Bengtsson motiveras av konkurrensen från Meijer – ”när hon var skadad i två år stagnerade jag” – och reaktionen på kollegans rekordhopp var instinktiv.

- Jag blev inte särskilt förvånad men det var frustrerande att jag satt och hade ont i fötterna när hon tog det.

Bengtsson säger att det känns lite extra när hon förlorar mot svenskt motstånd, och inte minst mot Meijer.

- Det är speciellt. Vi har kämpat mot varandra så länge. Vi har mötts sedan vi började tävla. Vissa tävlingar har hon persat (förbättrat det personliga rekordet) jättemycket men då har jag persat lite till, säger hon.

Riskerar livet

Striden om centimeterna och kampen om rekord och medaljer betyder mycket för Bengtsson. I ett VM, som i London om några veckor, nästan allt.

- Varje gång man springer fram riskerar man livet. Om man gjorde det i onödan borde man inte hålla på. Men det är sällan så motiverande att riskera livet som i ett mästerskap, säger hon.

Bengtsson tror inte att hon har förlorat särskilt mycket i kapacitet under det ofrivilliga skadeuppehållet.

- Jag har tappat lite i kondition men vi springer ju bara 30 meter… Och när det brinner i svansen brukar man klara av en hel del. Jag är väldigt sugen på att hoppa riktigt högt, säger hon.