Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Tysklands Giulia Gwinn och Sveriges Nilla Fischer i kamp om bollen.

Seger: "Betyder så mycket för oss"

Resultatet och prestationen mot Tyskland, 1–2 hemma på Friends arena, hade kunnat vara bättre. Men damlandslagets publikrekord på 25 882 var väl värt att fira.

Nej, publikfesten gav inte det där lyftet i spelet som Sverige hade behövt för att besegra Tyskland i träningslandskampen på Friends arena. Men det historiska i att 25 882 stämde upp i nationalsången när damlandslaget för första gången intog herrlandslagets nationalarena Friends betydde mycket för damlandslaget.

- Det är häftigt. Det är något man drömt om under hela sin karriär. Jag har spelat i Sverige inför som mest 12–13 000 tidigare och det är ju en annan känsla, det är en annan inramning, säger landslagskaptenen Caroline Seger.

- Rekordet betyder jättemycket, alla unga flickor som är på plats i dag som kan få idoler och förebilder och se att det är fullt möjligt att komma ut på en stor arena och spela inför mycket folk för sitt land.

TT: Hur mycket tänkte du på publiken under matchen?

- Bara när jag slog straffen. Jag tänkt "nu får jag inte göra 25 000 besvikna".

"Skönt"

Det gjorde hon inte. Segers straff i den 72:a minuten satt där den skulle och innebar reducering till 1–2 som blev slutresultatet. Detta efter att Seger, precis som många andra i Sverige, haft en hel del bolltapp i matchen.

- Det var skönt. Det var kul att få uppleva det också.

Den mäktiga inramningen ledde alltså inte till något trendbrott mot urstarka Tyskland, som Sverige haft svårt mot så många gånger tidigare. Och för förbundskaptenen Peter Gerhardsson är det fortfarande en del bryderier kring anfallsspelet inför stundande VM.

- Vi är för oprecisa för att kunna såra dem när vi väl vinner bollen. Vi måste bli ännu bättre och tydligare i vårt djupledsspel, vi spelar in lite väl mycket i de felvända spelarna, säger Gerhardsson och sammanfattar:

- Det var en tuff match mot ett riktigt bra Tyskland. Jag hade hoppats på en bättre prestation och ett bättre resultat.

I den första halvleken var det egentligen bara Kosovare Asllani som var synlig i det svenska anfallsspelet. Asllani kämpade och fintade, till publikens jubel, men kom inte närmare än ett väldigt bra inspelsläge som plockades av Almuth Schult i det tyska målet.

Två snabba

Tyskland, som genomgår en generationsväxling och matchade ett ungt lag, visade att de fortfarande är den där kraftfulla maskinen som i varje omställning känns som ett hot. När svenskorna tappade boll på mitten stod Peter Gerhardsson och vevade frustrerat vid sidlinjen samtidigt som tyskorna var där och högg på läget, innan det svenska försvaret räddade upp situationen genom att hela tiden kontrollera straffområdet.

Fram till den 51:a minuten. På en hörna av storstjärnan Dzsenifer Marozsán gick bollen via Segers axel in till en helt omarkerad Kathrin Hendrich som bara kunde dra in den bakom Hedvig Lindahl. Drygt tio minuter senare smällde det till igen när inhopparen Linda Dallmann drog iväg ett välplacerat skott, trots att hon precis halkat, bortom chans för Lindahl. Den tyska förbundskaptenen Martina Voss-Tecklenburg, i sin blott andra landskamp som huvudtränare, dansade glädjedans vid sidlinjen.

"Långt efter"

Ett dubbelbyte från Gerhardsson där Sofia Jakobsson och Anna Anvegård ersatte Fridolina Rolfö och Mimmi Larsson fick igång något som ändå liknade en svensk forcering under den sista delen av matchen. Jakobsson fixade straffen och Anvegård hade ett strålande läge att kvittera men sköt rätt på målvakten.

- Vi behöver bli betydligt bättre när vi vinner boll, där är vi fortfarande långt efter (Tyskland). Tyskland är ett skickligt lag, och det kommer se ut så här i VM. Vi har USA i gruppen och det kommer inte bli lättare, det var en bra värdemätare för oss, sammanfattar Seger.