Rösler: Vet aldrig vad som väntar runt hörnet

Det har varit hektiska dagar för Malmö FF:s nye tränare Uwe Rösler. Han presenterades som ersättare till sparkade Magnus Pehrsson den 12 juni – 25 dagar senare väntar lördagens omstart i allsvenskan borta mot Sirius för det stukade regerande mästarlaget. Med en match mer spelad är MFF elva poäng efter serieledande Hammarby.

- Vi är tia och det finns fortfarande möjlighet för oss i ligan. Det är ett bra läge för mig att komma hit, säger Uwe Rösler till TT samtidigt som han äter sin lunch uppe på MFF:s totalrenoverade kontor.

Gick på statens elitskola

På träningen innan har han varit väldigt aktiv på planen och Rösler trivs med att vara tillbaka i en renodlad tränarroll efter alla år i England.

- Ja, jag är inte en typisk engelsk manager som sitter på ett kontor och har tusen saker att tänka på. Och ska jag vara ärlig är jag inte så bra på det. Jag gillar att arbeta med spelare och utvecklas själv, säger 49-åringen.

Uwe Rösler är född i Altenburg, knappt fem mil söder om Leipzig, i det dåvarande Östtyskland. När Berlinmuren föll 1989 och Tysklands återförening året efter var ett faktum hade den då 20-årige Rösler dubbla känslor rent fotbollsmässigt.

- Jag var ung nog för att ta del av alla de möjligheter som uppstod med det enade Tyskland, men med återföreningen blev min landslagskarriär begränsad. Tyskland vann VM 1990 och hade tio anfallare på högsta nivå att välja mellan. Så det var svårt att slå sig in där, säger Rösler, som spelade Östtysklands fem sista landskamper som nation.

Som ung lovande fotbollsspelare tillhörde Rösler en privilegierad skara som fick plats på den auktoritära kommunistregimens elitskolor för idrottare.

- Det var inte bara för fotbollsspelare utan även för olympiska sporter. Du fick en utbildning och allt var designat kring din sport. Det var fantastiskt, säger han.

"Inte enbart dopning"

Efter återföreningen skulle tankar och levnadssätt spridas till från väst till öst, men när det gäller talangutveckling inom idrottens värld var det tvärtom.

- Det vi hade redan på 80-talet har 30 år senare implementerats av DBF (Tysklands fotbollsförbund). Östtysk sport handlade inte enbart om dopning, även om det spelade en roll handlade det inte bara om det. Elitskolorna var ett väldigt smart sätt att upptäcka talang tidigt, ta hand om den och ta talangen till toppen. I fotboll nådde vi bara ett VM, men i de europeiska cuperna var det många östtyska lag som var långt framme, säger Uwe Rösler.

Själv nådde Rösler långt ut i den fria världen när väl muren hade fallit. Våren 1994 tog han chansen i Manchester City. Han provspelade i en B-lagsmatch, gjorde två mål direkt och han lånades ut från Nürnberg resten av vårsäsongen. Sedan blev han kvar och vann Citys interna skytteliga i Premier League tre säsonger i följd. Snabbt blev han en favorit bland supportrarna.

- Då var City en arbetarklassklubb – inte en global klubb som den är nu. Det fanns vissa saker som du var tvungen att leverera för att få respekt bland lagkamraterna men även bland fansen. Jag visade upp dessa egenskaper kontinuerligt och därför fick jag den statusen, säger han.

Drabbades av cancer

Hans bästa tid som fotbollsspelare upplevde Rösler i Manchester med 67 mål på 176 matcher åren 1994–1998. Hans tyngsta tid som människa tvingades han uppleva fem år senare när Rösler hade flyttat till frun Cecilies hemland Norge för spel med Lillestrøm. Våren 2003 fick han beskedet att han drabbats av cancer.

- När jag fick diagnosen var jag relativt ung. Inte som fotbollsspelare, men som människa. Jag hade två unga barn och en fru – så det fanns inget annat alternativ än att överleva. Jag tror att min fysiska kondition och min mentala styrka som professionell fotbollsspelare hjälpte mig att ta mig an den utmaningen. Det gav mig en bättre chans till att överleva, säger Rösler.

TT: Hur märks alla dina erfarenheter i livet i hur du är som tränare?

- Du vet aldrig vad som väntar runt hörnet. Jag försöker bara säga till mina spelare att de inte ska slösa bort sin tid. Du har endast en begränsad tid som professionell fotbollsspelare och du är väldigt privilegierad att ha kommit till den här nivån. Slösa inte bort det, säger Uwe Rösler.