Joakim Persson lovade efter den svaga derbyinsatsen mot Falkenbergs FF, att Helsingborgs IF skulle få sota för Varbergs Bois tama prestation.
Och inledningsvis höll verkligen Bois-tränaren verkligen vad han hade lovat. Varbergs Bois tog tag i taktpinnen och förde spelet. Comebackande Hampus Zackrisson var rejäl, vann alla dueller och hittade vid flertalet tillfällen kantkompisen Tashreeq Matthews med fina djupledsbollar.
Det fanns en rörlighet och en kreativitet som gjorde det svårt för gästerna. Dessutom kom det där viktiga ledningsmålet efter en tilltrasslad situation med lite flipperspel, som Gustaf Norlin kunde peta in från nära håll.
Därefter höll Bois i det fina spelet framåt. Men efter 25, 30 minuter skiftade matchbilden och gästerna tog över kommandot med besked.
Pressen som initialt var bra och framgångsrik blev sämre. Helsingborg lyckades spela sig förbi den första Bois-trion och sedan fanns det gott om ytor för Armin Gigovic att antingen fördela bollar ut på kanterna eller sticka in framför hemmalagets backlinje.
Trycket ökade mot Bois-målet och kvitteringen kom ganska logiskt. Återigen var det en boll som damp ner i straffområdet, åkte fram och tillbaka innan just Gigovic tryckte till med ett skott som gick stolpe-stolpe och ut till Alex Timosi Andersson som från ett par meter satte 1-1-bollen.
Ännu en billig straff i Allsvenskan
Avslutningen på halvlek blev en smärre käftsmäll för Bois. Ett inlägg från högerkanten kom in i Bois straffområde, Gideon Mensah lade händerna i ryggen på Max Svensson och satte in en liten knuff, med betoning på liten. Huvuddomaren Adam Ladebäck pekade på straffpunkten.
Jag har upplevt att årets allsvenska har innehållit drösvis med direkt svaga domarinsatser, konstiga och felaktiga straffar och en mycket ojämn nivå på bedömningarna. Den bilden bekräftades denna afton.
Ska det blåsas straff för en sådan lätt beröring då kommer domarkåren få vissla sig blåa i ansiktet.
Anthony van den Hurk gjorde inga misstag och underläge i paus för Bois.
Inför den andra halvleken var de för dagen i vita tröjor, Bois, tidigt ute på planen, flera minuter före Helsingborg. Elvan samlades i en ring och man såg redo ut. Men när väl det blåstes igång hamnade man nästan i samma tröga hjulspår som innan paus för hemmalagets del.
Varbergs Bois ingenstans i offensiven
Skåningarna var inte alls lika dominanta, men det hände inget i den offensiva riktningen för Bois del.
Det var omständligt. Det var ingen som riktigt vågade. Inläggen fastnade på täckande Helsingborgsförsvarare. Det var inte heller någon som röt ifrån och försökte få igång laget. Istället blev det fortsatt fokus på rättsskipare Ladebäck när domsluten gick emot hemmalaget. Gnället hördes över Varberg Energi Arena. Även om frustrationen bubblar måste man i det underläget försöka lägga fokuset på det rätta, spelet.
Men istället kunde Helsingborg sätta spiken i kistan när hemmaförsvaret var ihåligt och agerade osynkat.
På förhand trodde jag att Perssons mannar skulle studsa tillbaka, utifrån hur det sett ut på träningen under helgen. Men icke.
Det gamla Varbergs Bois som vi vant oss vid med en bra och svårslagen press, en tyngd, en enorm löpvilja och intensitet, har om än väldigt kort, tillfälligt checkat ut.
Nu har laget en vecka på sig innan man ska upp på hästen igen (borta mot Kalmar) Det kommer nog analyseras och rannsakas en del i Bois-lägret. Jag räknar kallt med en uppryckning om en vecka.
Läs mer: Kalldusch för Varbergs Bois - förlorade mot Helsingborgs IF
Läs mer: Hampus Zackrisson om comebacken
Betyg: Så skötte sig Varbergs Bois-spelarna mot Helsingborgs IF
