Det började att dras av redan under matchen borta mot Hammarby den 17 juli exakt klockan 18.15. För det var då jag anser att Falkenbergs FF tappade sin allsvenska plats i 3–0-ledning. Det var den matchen som i slutändan ledde till den hemska hösten vi upplevt.
Jag hade sett Falkenbergs sprattla till mot Gefle någon vecka innan. Den segern innebar nytänt självförtroende. Och då mötte man alltså Hammarby borta på Tele 2 Arena. Samma arena som Djurgården fullständigt spelat skjortan av FFF i 5–0-segern i våras.
Det startade helt fantastiskt bra. Jesper Karlsson slog igenom med dunder och brak med två mål och Falkenberg ledde alltså med 3-0; matchklockan tickade över 45 minuter i första halvlek. Då började början till slutet. Två sena mål försatte FFF i chock och man fick bara med sig 3–3 och där försvann något som aldrig kom tillbaka.
Och vår reporter på plats uppfattade FFF-spelare och -ledare som nöjda med poängen efteråt. Jag hade varit galen i det läget. Frågan kan ställas om laget hade sjukdomsinsikt?
Någon gång ska sådant här ta slut, sådant här med en förening som omsätter så lite att det knappt syns i Allsvenskan. Som har en organisation som nästan baseras på frivillighet och ideellt arbete. Som har spelare som den här säsongen drabbats av kollektiv härdsmälta och underpresterat från sportchef till siste reserv. (Förutom då Jesper Karlsson)
Jag har varit på plats vid alla avgörande FFF-matcher sedan 2002 utom bortavinsten mot Mjällby 2007. Den här gången valde jag bort matchen. Så jag kan inte läsa in stämningen, se in i ögonen sportchef Håkan Nilsson. Eller se hur David Svensson slänger benskydden i golvet.
Men jag kan ändå se det framför mig och det rör mig inte just nu. Alla har haft tid på sig att bearbeta något som vi vetat om i flera veckor. Frågan var inte om, utan när.
Jag har tidigare berört genomklappningen i höst och de följder de kan få och kommer att få. FFF-ordföranden Lars-Eric Nilsson har deklarerat att klubbens målsättning är att komma tillbaka. Det måste han säga för att ingjuta hopp i gamla spelare, nya spelare och ledare och supportrar.
Men jag tror det är mest spel för galleriet. Nu gäller det att stilla sig, samla sig och ställa om till Superettan. Och få tillbaka spelare som brinner för klubben, dess historia och för staden Falkenberg.
Det kommer inte att bli en enkel resa.
