På ett gym i Varberg tränar Pontus Netterberg. Den kortsnaggade ishockeyspelaren bygger upp formen i väntan på att hitta en ny klubbadress.
– Jag har varit hemma sen första april, säger Pontus, som så sent som säsongen 2019/20 gjorde 52 matcher för IK Oskarshamn i SHL och dessförinnan tillhörde Växjö Lakers i tre år.
– Det gick ganska bra i Oskarshamn och i vanliga fall så hade jag säkert fått ett bättre kontrakt någon annanstans. Det var en turbulent säsong. Tränarna blev sparkade. Vi hade bara tur att vi höll oss kvar när allt avbröts. Vi skulle ju ha mött Modo i ett kval, säger Pontus Netterberg.
Varför blev det ingen fortsättning där?
– Det var väl inte nöjda med säsongen och kände att de behövde göra förändringar.
Istället blev det Herning Blue Fox i Danmark för Netterberg.
– Jag var där i två månader. Det var kul när man inte hade spelat på länge. Jag var klubblös hela sommaren och allt var ovisst på grund av coronan.
Men Netterbergs hockeyresa gick vidare - österut. Till Jukurit i finska Liiga.
– När jag kom hem från Danmark gick det några veckor och jag hade inget lag. Så hörde de av sig. Det var jätteroligt att få chansen att spela i en bättre liga. Jag var riktigt motiverad och började bra, och gjorde många poäng och så. Jag fick spela mycket powerplay, men laget var inte så jättebra.
Jukurit blev näst sist i serien.
– De har ingen nedflyttning utan en stängd liga. Man kan säga att den är bättre än Hockeyallsvenskan i Sverige, men lite sämre än SHL.
Vad tar du med dig för erfarenheter?
– Att jag fortfarande kan spela på en så hög nivå och att det var kul att testa på något nytt.
Laget har sin hemvist i staden Mikkelin i östra Finland, cirka två timmar från Helsingfors.
– De flesta lagen ligger mycket närmare än vad de gör i Sverige. Det finns inte många lag uppe i norr utan de flesta finns runt Helsingfors. Det var smidigt med bortaresorna. Vi flög inte en enda gång.
Hur var det att spela under pandemin?
– Det var ju tuffare restriktioner med munskydd och det finns en app där de följde var man gick hela tiden. Om man hade varit i närheten av någon med corona så fick man ett meddelande.
För Pontus del hade han redan upplevt sjukdomen.
– Vi i familjen fick det tidigt förra året och efter det har vi inte varit sjuka på det sättet.
Under större delen av säsongen levde Pontus själv.
– Men familjen kom och hälsade på en lägre sväng i två månader. Vi hyrde en stuga. Det var riktigt kall vinter, det är annat än här. Så vi åkte skidor och provade isfiske.
Kontraktet med Jukurit gällde en säsong.
– Jag försöker hålla igång. Sedan får man se vart det leder till. Det brukar lösa sig till slut. Det är lite tuffare nu eftersom klubbarna är försiktiga med ekonomin.
Har har dock kontakt med sina gamla kompisar i moderklubben Varberg Hockey.
– Jag tränade med dem hela förra sommaren. Det var schysst att jag fick hålla igång, men de försökte värva mig hela tiden.
Kan du tänka dig spela för klubben igen?
– Inte just nu, men sen i framtiden skulle jag vilja hjälpa till på något sätt. De förtjänar att spela högre upp. Varberg borde kunna ha ett lag i ettan.
Hur Pontus egen plan ser ut är lite oklar.
– Man får ta en dag i taget och se vad man får för kontrakt att ta ställning till. Jag vill fortsätta och hockeyn är prio. Det är kul och man får vara tacksam att man får ha det som yrke.
