Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
IFK Göteborgs Søren Rieks avgjorde matchen mot Elsfborg med sitt 2–1 mål.

Hysén bröt förbannelsen

Första segern i Borås sedan 2005. Och poängkungen Tobias Hysén låg bakom det mesta framåt.

Bortasupportrarna sjöng ”vi som är från Göteborg åker aldrig hem med sorg”. Den ramsan har aldrig klingat så sant för IFK-fansen i Borås på tolv år. Fram till måndagens match hade Blåvitt inte vunnit i staden sex mil bort sedan 2005.

Det ändrade Tobias Hysén och Søren Rieks på. Visserligen var vägen dit knölig. Simon Lundevall rullade in 1–0 i öppet mål efter drygt en minut. Backen Thomas Rogne blev överspelad och föll i en duell precis före.

- Det är en mardrömsstart och det är tråkigt att vi åker på ett sånt mål igen. Det har vi gjort för många gånger den här säsongen. Det är vår största utmaning att fixa till det där, sade Hysén.

Kvittering direkt

Han, som är Blåvitts skyttekung den här säsongen, nickade in 1–1 bara tre minuter senare. Emil Salomonssons långa inlägg satt perfekt på pannan.

- Jag hittar en yta inne i deras straffområde och sen är det bara att försöka trycka ner den i bortre, sade Hysén.

Søren Rieks och just Hysén – som också är den spelare i laget som har spelat fram till flest IFK-mål i år – samspelade snabbt i en kontring en timme in i matchen och fixade 2–1.

- Jag hörde Sören gapa bakom mig. Det var bara att släppa den i rätt läge. Sen gör han det riktigt bra i avslutet.

Andra vändningen i rad

Även i förra omgången, hemma mot AIK, vände IFK underläge till just 2–1-seger.

- Vi får slåss ända in på slutet. Vi har hamnat i underläge tre matcher på kort tid och lyckats vända det. Jag är väldigt nöjd med arbetsmoralen i laget. Det är väl ungefär vad jag kan få ur mig som matchanalys. Det här ger oss en rejäl boost i självförtroende, sade IFK Göteborgs interimtränare Alf Westerberg.

Hysén lyfte Westerbergs och assisterande tränaren Torbjörn Nilsson som starka anledningar till lyftet den senaste tiden.

- Det är synd bara att det ska ”krävas” en sån förändring för att vi ska vakna till. Vi gillar Jörgen (Lennartsson) och Magnus (Edlund), och det är tråkigt att de fick lämna. Samtidigt funkar det väldigt bra med Alf och Torbjörn.