Daniel Lindgren har landat i familjelivet efter handbollen

Han har två SM-guld och var under många år ansedd som en av de bästa försvarsspelarna i hela Handbollsligan. Men sedan i våras är Daniel Lindgren familjefar och inte längre handbollsspelare.
– Vi har ju inte kunnat leva den typen av liv förut, säger Lindgren.

ANNONS
|

Det var en epok som gick i graven i våras. Veteranerna Daniel Lindgren och Tobias Bengtsson, förvisso endast 34 år gamla, valde att avsluta sina långa spelarkarriärer.

För Daniel Lindgren var det en karriär som hade gjort honom till älskad och uppskattad på mer än en plats i Handbollssverige.

– Handbollen har gett så många upplevelser och fina minnen, men framförallt har den gett mig vänskap. Jag har träffat så mycket folk och fått vänner för livet, säger Lindgren.

De senaste nio månaderna är det dock inte idrotten som tar hans tid, utan familjen.

– Vi fick vårt andra barn, Adele, i början av augusti. Sedan tidigare har vi Aron som fyller fyra nu i januari så det är fullt ös, säger han och fortsätter:

ANNONS

– Jag har ju alltid haft handbollen innan, nu är det kul att bara kunna vara hemma och vara mer tillgänglig för hela familjen. Jag kan ge mer tid till både barnen och min fru Henrietta.

Säkrade kontraktet utan spel

Avslutet på karriären blev märkligt på många sätt. Pandemin stoppade Handbollsligan med en match kvar, men då HK Varberg fortfarande hade chansen till nytt kontrakt fick laget fortsätta i Handbollsligan trots sin jumboplacering.

– Jag följer fortfarande Varberg slaviskt och även handbollen i allmänhet. Det var ju en dröm när vi flyttade hem att föra upp HK Varberg i finrummet, säger Lindgren.

När jag såg alla Varbergare runt om så kom tårarna, vi hade lyckats

Hur minns du dagen då ni vann kvalet?

– Man såg så många på läktarna som man känner. Det var en hel karriär som flög förbi i huvudet på någon minut och när jag såg alla Varbergare runt om så kom tårarna, vi hade lyckats.

Han har annars en hel del minnen att välja på. Lindgren vann SM-guld med både Drott och Kristianstad, där emellan hann han med en säsong i Norge som slutade med ett brons.

– 2010 var vi final med Drott (mot Sävehof) och var så sjukt nederlagstippade. Vi gjorde en supermatch och ledde hela vägen men fick måltorka mot slutet. Sävehof kom ifatt och vann sen i förlängning, då bestämde jag mig för att aldrig mer förlora en SM-final.

ANNONS

Det skulle han inte heller få uppleva igen. När Drott åter tog sig till final tre år senare, då blev det guld.

– Då låg vi istället under hela matchen och avgjorde med en sekund kvar, säger Lindgren om rysarfinalen mot Kristianstad.

Det blev också slutet, både på Drotts storhetstid i svensk handboll och för Daniel Lindgren i klubben.

– Jag minns att på årsmötet någon månad efter guldet så sa de att klubben låg tre miljoner back, då hade vi ändå haft ett slutspel med fullsatta läktare. Då fattade jag att det var ett sjunkande skepp.

Vad har du för kontakt med Drott idag?

– Ingen alls. Men tiden där betyder mycket och jag hoppas att de kan komma tillbaka, det är tråkigt att det har blivit som det har blivit.

SM-guld även med Kristianstad

Efter ett år i Norge blev det Sverige igen och spel med Kristianstad. Där fick Lindgren, under sin enda säsong, vara med om att ta klubbens första SM-guld på över 60 år.

– Det var väldigt speciellt att spela i Kristianstad. Vi hade nästan 5000 på varje match och alla satt i brandgula tröjor. Folk ropade efter mig på stan. Klubben har fått med sig kommunen och har gjort ett oerhört bra arbete med att bygga intresse, säger Lindgren.

ANNONS

De ställde sig upp och gav mig en stående ovation när vi möttes. Sådana saker går ju rakt in i hjärtat

Att fansen fortfarande minns honom fick Lindgren märka av under sin sista säsong.

– De ställde sig upp och gav mig en stående ovation när vi möttes. Sådana saker går ju rakt in i hjärtat, säger Lindgren som också fick motta Elitdomarföreningens pris guldpipan vid två tillfällen för sitt fina uppträdande under karriären.

Vad är ditt finaste minne från karriären?

– Guld är alltid guld, men att gå upp till Handbollsligan med Varberg slår också oerhört högt. Det hade aldrig hänt tidigare i klubbens historia.

Tänker du ofta tillbaka på gulden och uppflyttningen?

– Ja det är oftare nu efter att jag har slutat. Jag kan sätta mig och kolla på någon av finalerna ibland, nu har man tid att reflektera över minnena.

Men allt har inte varit frid och fröjd under karriären. 2015 drabbades han av både hjärtsäcksinflammation och lungemboli. Det senare höll honom borta från spel i över ett halvår.

– Jag tar fortfarande blodförtunnande medicin varje dag, säger han.

Som den ledarfigur Daniel Lindgren varit under sin karriär kommer det knappast heller som någon överraskning att han redan fått förfrågningar om en comeback.

– Det är allsvenska klubbar som har hört av sig, både för att spela och i en ledarroll. Men det är inget som är aktuellt just nu, säger Lindgren och fortsätter:

ANNONS

– Jag är helt säker på att jag kommer vara involverad i HK Varberg på något sätt i framtiden. Det är ju klubben i mitt hjärta.

Läs mer: Daniel Lindgren: ”Det var det perfekta slutet”

ANNONS