HK Varberg snubblade på målsnöret och åkte ur handbollsligan med blott en poängs marginal till Aranäs, som fixade kval i sista omgången.
Efter 37–25-förlusten mot topplaget Ystads IF var det deppigt.
Alla var ledsna.
Men ledsnast av var Calle Deliaune Aronius.
Trotjänaren gömde sitt huvud i sin röda målvaktströja, tårarna rann och han hade röda ögon av all gråt.
– Det är tungt. Vi har gjort en lång resa. Den här klubben har tidigare varit ett division 3- eller division 4-lag tidigare, och var det även när jag stack till RIK i fyra år. Sedan kom jag tillbaka för att göra resan från division 1 och uppåt. Vi lyckades med det. Förra året krigade vi oss kvar. Målet var självklart att göra det i år också och jag trodde på det hela vägen, säger han med gråten i halsen.
Du är märkbart rörd. Vad betyder den här klubben för dig?
– Jag har lagt nästan hela mitt liv på den här klubben, höll jag på att säga. När jag lämnade RIK hade jag flera anbud att gå till bättre lag och har haft det genom åren också. Men jag har valt att stanna för kärleken till klubben. Den betyder mycket.
Hur går du vidare från det här?
– Nu ska jag hem till mina barn och få kärlek från dem. De bryr sig inte så mycket om handboll. Jag får leka med, och vara glad, med dem.
Är det så du skingrar tankarna?
– Ja. De får trösta pappa i dag.
Allsvenskan väntar 2021. Det var inte vad Calle Deliaune Aronius ville.
– Skittråkigt, rent ut sagt. Det känns fruktansvärt segt. Det är något annat med handbollsligan. Det är finrummet och man vill vara där. Man vill tillbaka så fort som möjligt.
Läs mer: HKV åkte ur – på kuggens födelsedag
