När Elvira Johansson var tolv år kom systrarna Amanda, 20 och Matilda, 18 hem med varsin tatuering. Ordet syster inlindat i en evighetsåtta satt nu på Elviras äldre syskon för evigt.
Men alla systrar fick inte tatuera sig. ”Du får vänta till du fyller 18”, fick Elvira alltid höra av föräldrarna Lars och Diana.
Elvira Johansson avundsjuk på systrarna
– Jag var väldigt avundsjuk på Amanda och Matilda. Jag försökte länge att övertala mamma och pappa men det gick inte, säger Elvira med ett skratt.
Därför fanns det ingen anledning att vänta när 18-årsdagen väl kom. Nu sitter evighetsåttan på hennes arm.
– Jag gjorde den dagen efter jag fyllde 18. Det var underbart efter att ha väntat så länge.
Det finns ett speciellt band mellan de tre systrarna Johansson. Utöver att alla tre är tongivande spelare i IF Böljan Falkenberg är de bästa kompisar utanför planen.
– De betyder jättemycket för mig. Jag tror inte det är många systrar som umgås så mycket som vi gör.
”Jobbiga lillasystern”
Men relationen har inte alltid sett ut så. Det var först när Elvira kom upp i Böljan Falkenbergs A-lag som syskonen började umgås allihopa.
– De var mycket tajtare med varandra medan jag var för liten, tror jag. Jag ville väl, precis som alla småsyskon hänga med dem, men det gick inte.
Hur var det för dig?
– Jag tänkte inte så mycket på det ändå. Men jag tror att de nog bara såg mig som den jobbiga lillasystern. Det var ju verkligen så också – jag lekte med dockor när de skulle ut på krogen. Jag förstår dem, skrattar Elvira.
Att den jobbiga lillasystern, numera 19 år, skulle göra Amanda och Matilda sällskap i Böljan Falkenberg var en självklarhet. Familjen, med pappa som tränare och mamma som styrelsemedlem, andas IF Böljan Falkenberg.
– Jag har egentligen aldrig funderat på något annat. Jag har testat andra sporter men fotbollen har alltid gått först. Alla där hemma är lika fotbollstokiga. Jag hade väl egentligen inget val, jag är ju i princip uppvuxen i klubben.
Gjorde nyligen sin tredje
Precis som syskonen har även mamma och pappa hyllats genom bläck på armen. Nyligen gjorde Elvira sin tredje tatuering – två händer som korsas.
– Den står för att hålla i hop. När man håller händerna sådär visar det att man kan kedja ihop med andra händer. Det symboliserar mamma och pappa.
Hur reagerade de när du kom hem med den?
– Jag har alltid sagt att jag vill göra något för dem, så jag tror de hade det lite på känn. Men de blev självklart väldigt glada.
Hemma vid matbordet, som under de senaste åren tappat två medlemmar när Amanda och Matilda flyttat hemifrån, är diskussionsämnet allt som oftast fotboll.
Med pappa Lars som tränare upplever Elvira att hon får mer feedback där än på träningsplanen.
– Det blir en annorlunda situation. Vi tränar, åker hem, pratar om träningen vid matbordet. Därför tror jag att han lägger mer fokus på andra spelare på träningarna.
”Victory is in my veins”
Samtidigt som Elvira gjorde sin efterlängtade syster-tatuering passade hon även på att tatuera in ett citat på ryggen. ”Victory is in my veins”, översatt till svenska ”Segern finns i mina ådror”.
– Jag gillar det budskapet. Det kanske låter klyschigt men även när det går dåligt så finns alltid segern inom mig.
Med en ordentlig mängd vinnarskalle i 19-åringen och hennes systrar kan det bli ibland brinna till på planen.
– Vi skäller nog mer på varandra än vad vi gör på andra lagkamrater. Det kan bli ganska hetsigt, men så är det ju ofta mellan syskon.
Annars beskriver Elvira sig som den mest impulsiva av de tre. Det speglar sig väl i tatueringarna. För Amanda har det stannat vid en tatuering medan Matilda har två.
–Jag tror att de tänker ”vill jag verkligen ha den här för resten av livet?”. Jag tänker mer att ångrar man sig är det bara att tatuera över eller ta bort den med laser. Jag vill ha fler, så jag bara kör.
