Redan två timmar innan träningen börjar är han på plats på Påskbergsvallen.
– Det är lite stökigt nu men kolla här: vi har också fått slå ut väggen och göra ett enda stort omklädningsrum, precis som Bois, säger Jonathan Berntsson, ny assisterande tränare i Varbergs Gif.
Men att kalla honom för ”ny” kunde inte vara mer fel.
Jonathan började spela i Gif som femåring och spelade i klubbens alla ungdomslag. 2007 kom konkursen och klubben fick börja om i division 6. Det föll sig ganska väl för den unge målvakten att komma in i seniorfotbollen och han representerade därefter klubben i alla seniorserier från division 6 till 2. Men de senaste åren är det som tränare han varit inblandad i fotbollen.
– Jag började märka att jag tyckte det var roligare att vara tränare. Dessutom var det svårt att hänga med på en högre nivå med ett redan krävande jobb.
Det har hunnit bli tränaruppdrag i Varbergs Gifs ungdomsled men även i Qvidings akademi och i Älvsborgs FF i division 4. Allt detta har balanserats vid sidan av jobbet som journalist i framför allt Göteborg. När frågan om att bli assisterande tränare i Gif kom behövdes det därför pusslas och överläggas.
– Jag och sambon fick överväga det mycket. Det passade bra i tiden nu och samtidigt är det speciellt för det är klart att jag vill träna Gif. Det är här jag spenderat min uppväxt. Jag har ju lagt otaliga timmar på Vallen. Dessutom ska vi bygga hus i Trönningenäs nästa sommar så pendlingen nu blir en mjukstart, säger Jonathan.
Pusslar ihop vardagen
Vardagen är nu noggrant planerad för att få ihop jobb, träning och pendling. Senast klockan sex på morgonen ringer klockan för att ta sig till Kanalhuset på Hisingen där han jobbar på P4 Göteborg från klockan 7-16. Sen ner till Varberg tre till fyra dagar i veckan för träningar och match. Ibland blir det tåg och ibland bil. Sen hem till Göteborg igen på kvällen.
– Man får pussla lite helt enkelt. Jag har blivit rätt bra på att utnyttja tiden på tåget, säger Jonathan Berntsson.
Satsar ungt
Division 2 är ingen lätt plats att vara i. Nivån är hög och man måste träna mycket men spelarna måste försörja sig på annat håll.
– Det klart att man lägger ner mycket tid men älskar man fotboll så är det också det man vill. Dessutom så är både division 1 och framför allt Elitettan för damer värre, speciellt när det kommer till långa avstånd.
I Gif tror man att den nya spelaruppsättningen man har är rätt väg framåt.
– Vi har en mix med många unga hungriga spelare med ambitioner som kommer från Bois, men inte lyckats ta en plats i A-laget. Sedan har vi en stomme med lite äldre rutinerade spelare och till sist kryddar vi med lite spelare från kranskommunerna som vill ta sig uppåt.
Nya tider
Sedan Varbergs Bois sprang ifrån de andra klubbarna i kommunen ser inte fotbollslandskapet ut som det gjorde förr i Varberg.
– Jag är uppfostrad som ”Giffare” och hela min familj är det med men de äldre har med sig mer utav rivaliteten. Så ser inte riktigt verkligheten ut idag, säger han och fortsätter:
– Vi är beroende av varandra och kan samarbeta med både Bois och Tvååker. Gif har inte så mycket ungdomsverksamhet kvar så för att få in unga spelare behöver vi vända oss till de som inte tar sig upp i A-laget i Bois.
Med tio nyförvärv inför säsongen kan klubben luta sig mot att ingen är så mycket Varbergs Gif som deras nya assisterande tränare.
– Jag har varit i en del andra klubbar under tiden jag pluggat och jobbat på annat håll. Det finns jättemånga fina människor i vilken klubb man än kommer till men där man uppvuxen är ändå något speciellt. Det känns jäkligt gött att vara hemma.
