Han var den stora fotbollstalangen som skulle gå långt. Sedan sex års ålder har sporten i stort sett varit Arif Azemis identitet.
Sedan sex år tillbaka spelar han Tvååkers IF. Men så länge han kan minnas har han haft ett tydligt mål - han ska bli utlandsproffs.
År 2016 var det så dags. Arif Azemis vän hade genom kontakter fixat så att den då 23-årige mittbacken skulle få provspela i flera klubbar runt om i Tyskland.
Men bara dagar innan avfärd hände det som förändrade allt. I bortamatchen mot Husqvarna FF drev Azemi med bollen när han plötsligt fastnade i gräset. Det small till direkt och smärtan var omedelbar.
Den främre delen av korsbandet på höger knä hade gått av. Och den planerade Tysklandsresan fick ställas in.
- Visst, skadan var jobbig men jag kände ändå att jag snart skulle komma tillbaka. Jag hade ju all tid i världen att bli utlandsproffs, säger Azemi.
Efter åtta månader av hårt slit var Arif Azemi tillbaka på fotbollsplanen. Men det skulle inte dröja länge innan han fick lämna den igen.
endast tre månader senare kom nästa bakslag. Samma knä och samma skada.
- Jag hade kämpat så hårt med att komma tillbaka och så förstördes allt nästan direkt. Då började jag för första gången i min fotbollskarriär tvivla på mig själv.
Även Azemis omgivning började tvivla på honom.
- Varberg är en ganska liten stad och jag är ju känd som "fotbollsspelaren". Men plötslig såg alla mig som den där fotbollsspelaren som jämt var skadad.
Fotbollsidentiteten började nu på allvar få sig en törn.
- Jag var ju inte redo att ge upp allt. Jag hade ju satsat på att bli fotbollsproffs i nästan hela mitt liv.
När tvivlet var som allra störst fanns klubben där som mest.
- Hela styrelsen i Tvååker var fantastiska. Om det inte vore för dem hade det varit oerhört tufft för mitt psyke. Det är något med lite mindre klubbar. När jag först kom till Tvååker kände jag gemenskapen direkt. Spelare, styrelsen och tränare, alla backade varandra.
Hård väg tillbaka för Azemi
Mycket tack vare Tvååkers uppbackning fick Azemi kraften att vilja motbevisa tvivlarna. Han var inte klar som fotbollsspelare - inte på långa vägar.
Och efter nästan tre missade fotbollsår kunde han åter snöra på sig fotbollsskorna igen. Men allt var inte som det brukade vara.
- Jag vågade knappt gå in i närkamper. Jag tänkte hela tiden "åker korsbandet igen får jag nog lägga av med fotbollen."
Men i takt med att träningarna gick bättre växte också självförtroendet - kanske till och med aningen för mycket.
När fjolårssäsongen skulle dra igång kände Arif Azemi att han var en given startspelare. Men den då nytillträdde tränaren Mårten Lundkvist tänkte annorlunda. Mittbacksparet Erik Gunnarsson och Viktor Nilsson hade avslutat föregående säsong på ett utmärkt sätt och Azemi blev förpassad till bänken.
- Arif var matchredo i huvudet och då är det klart att han blev besviken när han inte fick spela. När jag kom till Tvååker kände jag ju till hans skadehistorik och därför var det viktigt för mig att matcha honom försiktigt, säger Mårten Lundkvist.
Så här i efterhand kan Azemi förstå sin tränare bättre.
- Jag tyckte det inte då, men nu kan jag känna att Mårten (Lundkvist) gjorde rätt. Jag var alldeles för spelsugen för att se att jag kanske inte var helt redo, säger Azemi.
27-åringen vägrade vika ner sig
Ända sedan Mårten Lundkvist tillträdde som ny tränare har han imponerats av Azemis talang och viljestyrka.
- Jag hade ju lite koll på honom redan när han kom fram som ung i Varbergs Bois. Och nu när jag följer honom på nära håll ser jag vilken enorm kapacitet han har. Som spelare har han nästan allt.
- Sedan är jag grymt imponerad över hans psyke. Trots att han fick sitta på bänken i början av förra säsongen vek han aldrig ner sig. Istället kämpade han ännu hårdare.
Sakta men säkert började det hårda slitet ge resultat och efter några fina insatser kunde Lundkvist inte bänka honom längre. Tvååker fick helt enkelt spela med en trebackslinje.
- Han (Azemi) gjorde det lysande under hösten och bevisade att han var en startspelare. Så, vi fick helt enkelt ändra taktik så att vi skulle få in alla tre mittbackar, säger han.
Fortfarande drömmar om spel ute i Europa
Den stora talangen från Varberg är idag 27 år gammal. Även om fotbollen fortfarande är en viktig del av livet identifierar han sig inte längre som bara "Arif, fotbollsspelaren". Idag är han även "Arif, pappan".
- Jag blev pappa för ungefär ett år sedan. Det har givetvis fått mig att mogna enormt och jag har fått nya perspektiv på livet. Innan har fotbollen alltid varit nummer ett, men nu finns det mycket annat som är viktigare och kräver min uppmärksamhet.
Azemi ser även skadorna som en del av hans mognadsprocess.
- Jag tar inget för givet nu och jag njuter av varje sekund jag får spela fotboll. Efter skadorna har jag blivit mer medveten om min kropp och fått en bättre förståelse kring hur jag ska träna på bästa sätt.
Även om skadorna satt vissa käppar i hjulet för Azemis utveckling är hans drömmar intakta. Han ser sig själv fortfarande som den där supertalangen - om än lite äldre och lite klokare.
- Det jag har förlorat i snabbhet har jag vunnit i klokhet. Jag är faktiskt bara 27 år och har fortfarande samma drömmar - jag vill bli utlandsproffs. Om jag fortsätter på den här vägen tror jag absolut att det är ett realistiskt mål.
Mårten Lundkivst håller med.
- Han har alla förutsättningar för att spela i allsvenskan eller superettan, bara hans kropp håller, säger han.
Men först ska han leda Tvååkers backlinje i division 1 - en backlinje där konkurrensen har blivit ännu hårdare än vad den var under fjolårssäsongen.
- Nu har vi ju även fått in Per Karlsson från Falkenberg. Vi har alltså fyra riktigt bra mittbackar, så det kommer bli ett angenämt lyxproblem för mig, säger Mårten Lundqvist.
Arif Azemi, som startade alla matcher under försäsongen, räds inte konkurrensen.
- Den är bra, men jag gillar det. Om det inte hade varit hård konkurrens om platserna hade det funnits en risk att man slappnade av för mycket.
Ser du dig själv som en startspelare?
- Självklart, så bra tycker jag faktiskt att jag är.
