Kärt barn har många hem? Det gäller åtminstone för falkenbergaren Astrit Ajdarevic. Fotbollskarriären har tagit honom till allt från England till Belgien och en kaptensroll i OS. Nu har en mognare, lugnare Ajdarevic funnit tryggheten i Aten där han som tur var - visat sig från sin bästa sida - men utesluter inte en comeback i FFF.
De flesta svenskar chartrar i väg till Grekland på sommaren - falkenbergaren och förre FFF:aren åker i motsatt riktning. Till lugnet i sitt barndomshem.
– Det är jättebra, jag har varit här en vecka nu och träffat nära och kära. Det är lite andrum och så får jag njuta av mammas mat igen, säger AEK Aten-spelaren i ett lugnt och tryggt tonfall.
Men lugntoch tryggt är kanske inte det första man tänker på när man hör Aten och Grekland. Landet är (ö)känt för sina fanatiska supportrar.
– Det är en lite annan mentalitet här, supportrarna brinner för sina lag ännu mer än i Sverige. Avgör du blir du helgonförklarad, går det sämre är det lite jobbigare. Det är charmigt på sitt sätt och ett fint land när man spelar bra, säger greklandsproffset.
Och bra har det minsann gått. Efter Astrits ankomst i januari förlorade AEK Aten bara tre matcher och klättrade från en dåvarande mittenplacering till den slutgiltiga, viktiga fjärdeplatsen som också innebär Champions League-kval. Kulmen nåddes sedan förstås när han drog in en frispark i derbyt mot Olympiakos. – Och det är viktigt så klart, viktigt med självförtroende, viktigt att få förtroende från tränaren (Manolo Jimenez Jimenez) och viktigt att få vara med och bidra, berättar han.
Och inte bara fotbollen går i ett durets klang för Astrit just nu. Han talar varmt om Aten som stad och om AEK som klubb - som han säger är: "Minst ett steg högre än Allsvenskan". Och där han dessutom har sällskap av svenskarna Jacob Johansson (tillsammans på mitten) och Daniel Majstorovic (sportchef). Han verkar ha funnit en trygghet han inte tidigare haft.
– Staden är fantastisk, jag lever ett bra liv här med min blivande fru. Det är en fin kultur, maten är grym och det är en storklubb - det finns inte mycket att klaga på.
Och vem, om inte Astrit Ajdarevic, kan uttala sig i den frågan? Spelaren som är född i Kosovo, som varit i både fotbollsnästet Liverpool, en tur till Charlton, i den belgiska storklubben Standard Liege och i två svängar vänt hem till Sverige - och ännu är äventyret inte slut.
– Just nu känns det som man har kommit rätt och jag har två år på kontraktet. Men det kan vända fort - jag är alltid förberedd på det värsta, säger Astrit.
– Men jag är bara 27 år, jag har minst ett äventyr kvar i kroppen.
Trots att Astrit flängt runt i fotbollsvärlden - har en skattkista av anekdoter - och inte minst varit kapten för det svenska OS-laget så finns det en avsaknad. TITLAR.
– Jag är nöjd med min karriär än så länge, även om den inte på något sätt är över. Jag har fått spela i tre olika länder i åtta olika klubbar och jag har inte gjort det av en slump - det är för att har visat att man har kvalité. – Men visst, det hade varit kul att vinna någon liga, några pokaler. Och det hade varit grymt att göra det här i Aten inför fansen men tyvärr har jag än så länge fallit på målsnöret - men vinner jag inte ligan här, vinner jag den någon annanstans, säger en inte alltför orolig Ajdarevic.
Det där målsnöret ja. När AEK spelade en kaosartad cupfinal mot PAOK fanns Astrit inte med - han var skadad och PAOK vann finalen med 2-1. Ajdarevic beskriver det som "en av hans tyngre perioder i livet".
– Men det gör mig bara starkare!
Och siktet mot nästa säsong är redan inställt. Aten går för guld. Men först ska det där Champions League kvalet avgöras. Hans grekiska storklubb går in i den tredje omgången.
Hade det varit kul att få ställas mot svenska mästarna Malmö där?
– Jag tror faktiskt inte vi kan få dem ens - vi får tampas med större lag. Det hade varit kul att få komma hem och möta Liverpool.
Och så var det ju det där med Ajdarevics vara eller icke vara i ett landslag. En av hans karriärs största följetonger. Så sent som för ett drygt år sedan var han kapten för Sveriges OS-lag, något han kände "en stor ära", över att få göra. Men Astrit har inte ännu representerat Sveriges A-lag och sedan Kosovo dykt upp som ett accepterat fotbollslandslag - har han nu tre länder att kunna välja mellan, Sverige, Albanien och Kosovo.
– Det är inget jag tänker på, jag trivs i mitt klubblag men visst, det finns något att ta ställning till men just nu ligger det på is. Väljer jag att ta steget över - då vill jag att det ska vara rätt.
Sverige då? Janne Andersson borde ha bra koll på dig.
– Det gäller att mötas halvvägs när det kommer till det svenska landslaget. Alla i Sverige vet vad jag kan, alla vet mina kvalitéer.
Punkt och slut. Men tillbaka till Falkenberg. Det ställe som han kanske främst kallar för hem, stället där han började låta den där fruktade vänsterfoten tala för sig för första gången. Men som många vet har Astrits relation med Falkenberg tidigare varit, låt oss säga, komplicerad och han har tidigare beskrivet den som en "hatkärlek". Men när han nu varit hemma har han hållit igång fysen med sin moderklubb. – Örebro finns med däruppe. Men jag är från Falkenberg och har alltid velat hjälpa Falkenberg. Jag och mina syskon är uppväxa i FFF, det är min klubb och jag vill att det ska gå bra från den. Att jag uttalat mig rakt och ärligt om klubben beror på att jag bryr mig om den.
Och ärlig är han nu också. Han berättar att det finns en hel del klubben kan göra för att utvecklas.
– Klubben måste vilja se framåt. Man måste våga ta spelare från ställen som Falkagård och Skogstorp exempelvis, oavsett etnicitet och ursprung. Alla ska få tillhöra Falkenberg och så har det inte alltid varit, berättar Astrit.
– Men det börjar bli bättre. Håkan Nilsson (sportchef i Falkenberg) har gjort det bra. Och jag blir glad när jag ser unga spelare som kommer fram och gör mål. Men, man måste våga ta hjälp. Det finns många stora spelare som mer än gärna ger råd.
Han nämner sin farsa, Agim, som spelat i en mängd klubbar i det forna Jugoslavien och krutade 105 mål för FFF. Men även Pär Zetterberg och Erik Johansson.
Och även en sån som dig misstänker jag?
– Ja absolut, jag har redan klart för mig vad jag på bästa möjliga sätt ska kunna hjälpa FFF med. Om de är smarta så tar de hjälpen de kan få. Potentialen finns i Falkenberg - det gäller bara att få alla att tro på det.
De där anekdoterna då, kan du bjuda på nån?
– Det finns massor roliga men de kommer, du får betala 200 kronor när min bok kommer ut.