Den 14 mars tidigare i år rök Beata Kollmats korsband. Även meniskskador konstaterades när knäet öppnades upp och starka smärtstillande preparat gjorde den första tiden efter operationen tuff.
– Man kände sig nere. Sen försökte jag ändå träffa folk som man är nära och som man kan vara helt öppen med, vara lite ledsen och inte vara på sitt bästa humör. Det ger mer än att ligga på soffan och bara vara ledsen även om man får vara det ett tag också, sa Kollmats i en intervju under tiden hon gick på kryckor och hade artros runt knäet.
Ett halvår senare rehabiliterar hon fortfarande – man brukar ju göra det när man har en så efterhängsen skada som en korsbandsskada. Hon har börjat springa på ett speciellt löpband som kan ta bort kroppsvikt. Hon kämpar också på med styrketräning för att skapa muskelmassa runt knäet.
– Jag har varit inställd på att det ska ta tid. Det gäller att ha tålamod även om det är frustrerande ibland, säger Kollmats.
Coronavirus och rehabilitering
När hon precis hade skadat sig tyckte hon att det var så jobbigt att vara nere vid Valhalla att hon lämnade arenan när fotbollsträningen väl gick i gång. Nu har mittbacken varit på plats desto oftare även om hon fortfarande mest hängt på andra sidan vägen hos sin sjukgymnast. Och alla hemmamatcher har hon sett på plats samtidigt som bortamatcherna fått ses från soffan.
– Det är tufft att sitta vid sidan, men är det jättekul att det har gått bra så här långt. Det gläds man över. Samtidigt önskar jag inget hellre än att jag kunde varit på planen.
Har rehaben gått som du har tänkt dig?
– Jag var kanske inte riktigt inställd på att det skulle gå så långsamt i början med tanke på meniskerna, så jag har inte vetat vad jag ska vänta mig vilket gjort att jag inte spekulerat så mycket. Det mår jag inte bättre av. Men jag vet ju hur man rehab-tränar och har bara försökt att ha tålamod. Det är skönt att jag börjar känna att det går mer framåt än vad det gjorde i början. Att det inte är så långt borta – det är bra för skallen.
Som om inte en rehabilitering från en korsbandsskada var nog så kom även en pandemi att påverka Kollmats vardag ytterligare till det negativa.
– Det har varit väldigt jobbigt. När man är skadad försöker man hitta andra grejer att göra som man mår bra av, som man kanske normalt sett inte gör när man har träningar och matcher på helgerna. Så det är klart att man har varit lite begränsad i det och man har fått ta ansvar och inte träffa laget lika mycket.
För att komma på andra tankar har hon vid väl vald tidpunkt, när det varit lugnare smittspridning i Europa, passat på att åka ner till sin agent Lisa Ek i Italien.
– Vi bara umgicks, åt god mat och tränade. Hon har genomgått ett antal operationer hon också så hon vet vad man går igenom. Vi körde lite andra träningsformer i poolen och boxning. Sen fick jag leka lite med hennes lilla dotter också vilket var väldigt härligt. Det var skönt att få ett miljöombyte.
Får fira hemma?
GFC har satt sig i en drömsits för att plocka hem guldet på lördag när man gästar Linköping i den näst sista omgången av damallsvenskan. Flera gånger tidigare har man fallit på målsnöret och Beata Kollmats har varit med och tagit tre silver – även om det första (2011) kom när hon var ny i klubben och rehabiliterade sig efter sin första korsbandsskada.
28-åringen blev lagkapten inför säsongen 2018 men har i år fått passa bindeln vidare till Emma Berglund. På lördag kan det bli hon som lyfter SM-pokalen i stället för Kollmats.
Har du någon gång tänkt att: ”Det var ju jag som skulle varit där nere och ha chans till guld”?
– Ja, men det är klart. Jag har några silver och det är klart att det skulle varit roligt, om det blir guld, om man varit mer delaktig. Men nu är det som det är och jag får hjälpa till att stötta med det jag kan. Jag gläds med klubben i så fall, vi får se var det landar.
På lördag följer Kollmats matchen hemifrån.
– Det kommer nog vara lite nervöst och spännande. Det är mer nervöst att sitta vid sidan än att vara på planen – att inte kunna påverka på något sätt. Men de har gjort det jättebra hittills och vi håller tummarna för att det fortsätter så.
