Falkenbergs FF inledde sin tävlingssäsong med att besegra Utsiktens BK med 3–1 på bortaplan.
Då var inte Lorik Ademi med.
Faktum är att han inte varit tillgänglig på ett bra tag. Senast den 19-årige mittfältaren spelade match var den 29 augusti 2020, mot Östersunds FK på bortaplan. Vad som spökar? Knäna.
– Jag upplever konstant smärta. När jag sitter i vardagsrummet är det konstant smärta. I början kunde jag knappt gå. Jag haltade runt överallt. Man tänkte: ”Kommer det aldrig gå över?”. Men jag har fått jobba mig igenom smärtan. Nu har jag lärt mig att jag får vänja mig vid smärtan och den en dag kommer att försvinna, säger han och fortsätter:
– Jag fick problem i slutet av förra säsongen. Det är en skada som jag haft problem med tidigare också, men den värsta smärtan kom i slutet av förra säsongen. Det senor i båda knäna som är inflammerade, men mest högra. Under vinteruppehållet blev det mycket träning. Jag fick besked om vad jag behövde göra för att bli av med det. Då handlar det om att jag är för svag runt knäet, i låren och i benen. Jag behöver bygga upp muskler, säger Ademi.
Då blir det en del knäböj och utfallssteg.
– Ja. Hela vintern har handlat om det, säger han och garvar.
Det finns roligare träning?
– Ja. Men man måste göra det man måste göra. Jag gör vad som helst för att komma tillbaka till planen.
Men det finns ljus i tunneln. Ademi berättar att han gjorde sin första hela träning i torsdags och det var första fulla passet på flera månader. Han börjar närma sig en comeback, men det gäller att skynda långsamt. Det är inte värt att ta några risker.
– Jag har kommit överens med sjukgymnasten och tränarna att lägga mer krut i gymmet under försäsongen, så att jag ska vara hel när serien drar igång. Vi har kommit överens om att jag inte ska delta i träningsmatcherna för att skadan inte ska återkomma.
Hur har det varit att inte få kontinuitet i träningen?
– Det är riktigt jobbigt mentalt. Jag är ung och det enda jag vill göra är att spela fotboll, och sedan får man ingen kontinuitet. Man känner aldrig att man är ett steg närmare. Man tar ett steg framåt, men tre tillbaka. Jag har fått kämpa och haft tålamod. Jag har gjort det jag ska göra i gymmet och är noggrann i det jag gör. Vi får hoppas att den här säsongen bli mycket bättre.
Finns det någon prognos för när du kan vara tillbaka?
– Inte direkt. Skadan kommer och går. Nu är det bättre och jag hade kunnat gå in i träning och spela matcher. Men frågan är om det är ett smart val, om jag vill ta den risken eller ha lite mer tålamod? Det är ett beslut jag och sjukgymnasten får ta. Men träningen i går (läs torsdag) kändes riktigt bra. Jag ser det bara positivt.
Hur mycket längtar du efter att spela matcher igen?
– Å, fy fan, alltså. Jag längtar riktigt mycket. Jag sitter hemma och tittar på matcherna. Då kliar det i kroppen.
Läs mer: FFF värvar mittfältare
Läs mer: Veteranen om magbekymren