Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/6

Johan Brattberg om att följa familjens spår i Falkenbergs FF

Tre generationer. Två målvakter och en back. Ett lag. Johan Brattberg och hans släkt har ett speciellt band till Falkenbergs FF.

Som barn provade allsvenska laget Falkenberg FF:s målvakt Johan Brattberg på alla möjliga sporter. Ishockey, handboll, pingis och golf. Men det var fotbollen som han fastnade för. Och vissa skulle nog säga att det aldrig var något snack vilken position han skulle ta.

- Folk har alltid vetat att man är målvaktsson, speciellt när man pratar med äldre gubbar som var i medelåldern när farsan spelade. Många tyckte det var självklart, även om pappa inte ville det.

Pappan är Torbjörn Svensson som spelade i Falkenbergs FF i slutet av 1990-talet.

Varför ville du inte att Johan skulle gå i dina fotspår?

- Jag ville att han skulle vara ute och springa. Jag frågade "varför vill du stå i mål?". Jag fick som svar att det är för jobbigt att springa. Men skulle göra det han själv ville. Både jag och hans mamma visste att han skulle bli målvakt, säger pappa Torbjörn.

Målvakten Johan Brattberg om idolskapet

Från karriärens första början fram till de tidiga ungdomsåren alternerade Johan mellan att stå i mål och vara utespelare på varierade positioner.

- Man ville bli målvakt för att farsan var det. När man var liten var farsan idol, men det gick över rätt så snabbt. Pappa var också på mig att det var viktigt att spela ute. När jag var tolv hade jag bestämt mig att jag skulle bli målvakt, säger Johan.

Förutom idolskapet av pappa, vad var det som lockade med att vara målvakt?

- Jag har alltid velat känna mig viktig. Man får mycket ansvar. Målvakten är den spelare som är viktigast. Man kan bli av med en utespelare, men inte en målvakt. Sen finns det alltid nackdelar. När man såg spelarna göra mål såg det så jäkla roligt ut och när vi anföll gjorde man ingenting. Men det vande man sig vid.

Under tonåren genomgick FFF-målvakten en rätt så rejäl förvandling fysiskt.

- När jag skulle sluta nian och var på kontroll hos skolsköterskan sa hon herregud. Jag hade växt 33 centimeter på högstadiet.

Torbjörn flikar snabbt in om växtvärken.

- Jag och hans mamma glömmer det aldrig. När han spelade ute sa vi att det var som att se en kalv på grönbete. I nian stannande han på längden, då kom alla muskler, berättar Torbjörn och minns tillbaka till insidan av en garderob i familjens garage där Johan och storasyster Alice mättes och datum noterades för att följa utvecklingen.

Om du jämför dig och Johan som målvakter, finns det några likheter?

- Johan är mycket bättre i allt. Han är bra i höjden. Den längden ska man utnyttja och äga straffområdet. Johan har alla förutsättningar för att bli en bra målvakt, säger Torbjörn.

- Bra svar, säger Johan och ler.

Ett och annat faderligt råd och tips har Johan fått under årens lopp.

- I början var jag inte så mottaglig. Men sen började man fatta grejer. Att spela långt ut har man hört väldigt mycket.

Pappa Torbjörn stoppade Martin Dahlin

Att Torbjörn hamnade som den sista utposten var en ren tillfällighet under tiden när han spelade i Arvidstorps IK som ung.

- Vi skulle med juniorlaget till Halmstad och spela mot Halmia. Vår målvakt kom aldrig. Då sa jag att jag kunde stå. Det gick bra och jag fortsatte stå. Då var jag 14. Samma år fick jag följa med på A-lagets träningsläger i Polen. Efter fyra matcher blev målvakten skadad och när han kom tillbaka tog han inte platsen.

Karriären fortsatte i Vinberg i division fyra, där höjdpunkten var 16-delsfinalen i Svenska cupen mot Malmö FF. Den match som blev Martin Dahlins sista innan proffssejouren i Borussia Mönchengladbach inleddes.

- Han spelade bara första halvlek, men gjorde inga mål. Det var jäkligt stort.

Sedan var tanken att han skulle lägga skorna på hyllan, då Johan föddes i slutet av 1996. Men ännu en gång dök slumpen upp i Torbjörn fotbollskarriär.

- Jag träffade min gamle tränare, Sven Sjöholm, som var andretränare i FFF, som frågade om jag inte skulle spela med dem. Vi var tre målvakter och Markus Andersson var förstemålvakt. Jag och den andra målvakten turades om. Och när det var fyra matcher kvar tog jag den platsen, säger Torbjörn, om den tre år långa sejouren i FFF, när laget spelade i Söderettan.

Av förståeliga skäl kommer inte Johan ihåg några matcher från pappans karriär.

- Det enda jag minns är när han och brandkåren mötte polisen på AIK-vallen.

Dock är det inte bara Torbjörn och Johan i släkten som dragit på sig FFF-tröjan. Inne i ett av konferensrummen på Falcon Alkoholfri Arena tar Torbjörn fram ett fat med en bild från 1946. Hans pappa, tillika Johans farfar, Gunnar Svensson, finns med på lagfotot.

- Han var en jävligt bra högerback sa de.

Farfar Gunnar både spelare och tränare i Falkenbergs FF

Gunnar spelade i Falkenbergs FF under flera år. Säsongen 1952 delade han förstaplatsen i den interna skytteligan på åtta mål. Men klubbhistoriken tar inte slut där. Gunnar var även huvudtränare under två sejourer. Först under säsongerna 61 till 63 och sedan 66 och 67.

Torbjörn minns tillbaka till en rolig anekdot under tiden när han spelade i Vinberg och FFF stod för motståndet i division två.

- Då sa farsan ”Tobbe, jag hoppas att gör en jättebra match men att ni förlorar med 1-0". Och jag visste exakt var han satt. Det var inte mycket kvar av matchen när det kommer ett inlägg som Agim Ajdarevic nickar. Jag slänger mig, men bollen går precis in till stolpen och i mål. Jag tänker "fan", reser jag mig upp och ser min pappa sträcka båda händerna mot skyn och jubla. Då tänkte jag"gubbajävel". Efter matchen sa han "jag fick precis som jag ville".

Enligt Torbjörn var Gunnar gulvit ända in i hjärtat.

- Han var en av de gubbarna som alltid var och kollade på A-lagets träningar. Jag minns när jag kom upp att han var där och tjötade skit med de andra, säger Johan.

- Han fick se dig några gånger, adderar Torbjörn om sin pappa som gick bort 2012.

När Johan tog klivet upp i A-laget som 15-åring var det Stojan Lukic som hade var ordinarie målvakt. Men det var en annan målvakt som skulle få en stor inverkan på Johan och hans målvaktsspel.

- Otto (Martler) hade ett mer nytänk än de som varit innan i FFF. De var mer linjemålvakter. Otto var annorlunda och där lärde jag mig väldigt mycket. Jag var väldigt delaktig från det året han kom, 2013 och de åren han var här.

I den vevan tog även Torbjörn ett kliv. Tillbaka.

- Det är lite därför jag inte lagt mig i. Du kom upp i A-truppen tidigt och hade så bra målvaktstränare och äldre målvakter som du lärt dig av. Jag hade hyfsat bra fötter, men jag var bara högerfotad. Johan har verkligen tränat mycket upp sin vänsterfot.

Debuterade i Superettan 2017

Och den träningen initierades tack vare Martler. När han skadade sin bästa fot, högern, bestämde han sig för att träna upp vänsterfoten. Och Johan tog rygg.

- Jag kunde knappt använda min vänster och nådde knappt utanför straffområdet med den. Det tog en, två månader så nådde man till halva plan. Den dagen vi sa hej då då kände jag att jag lärt mycket av honom.

Vad betyder FFF för dig?

- Det är klart att det betyder mycket eftersom man gått genom leden och haft som målsättning och dröm att spela för A-laget. När vi nu dessutom spelar i Allsvenskan blir det ännu större, säger Johan.

Superettan-debuten kom 2017 mot Öster borta. På ett lerigt Myresjöhus Arena blev det 1-1. Efterföljande säsong blev det ytterligare tre matcher i samma serie, bland annat borta mot Norrby som resulterade i avancemanget till Allsvenskan. Samtliga matcher slutade oavgjort.

Torbjörn ser alla A-lagets hemmamatcher oavsett om Johan står eller inte. Och U21-matcherna ser han också.

- Det kan vara så att jag jobbar på Räddningstjänsten och kan åka dit och kolla också. Då har jag dubbla syften, att kolla på Johan och kolla säkerheten och vara behjälplig vid eventuella olycksfall, säger Torbjörn.

På bortamatcherna har pappan önskemål om att Johan ringer på vägen hem. Men det är inte alltid det uppfylls.

- Har vi förlorat orkar man inte. Man vill inte dra upp det igen och ringer jag farsan får jag ringa morsan och dra det två gånger. Då tar jag det dagen efter.

Kom med Hasse Eklunds startelva i Allsvenskan

Ifjol bockades en ny milstolpe av, den allsvenska debuten. Brattberg fick Hasse Eklunds förtroende till hemmamatchen mot Sirius i den femte omgången.

- Det var stort. Farsan var på mig att inte ta några risker och lägga bollen längre. Jag var väldigt nervös innan, men när jag kom ut på uppvärmningen och kände på bollen kände jag mig säker.

Den då 22-årige målvakten fick bland annat göra en vass räddning på en nick från Philip Haglund. Matchen blev mållös.

- Att hålla nollan gav självförtroende.

Han spelade sex av de sju efterföljande matcherna på vårsäsongen och höll tätt i två av dem. Men den första segern i Allsvenskan kom inte. Och efter sommaruppehållet förpassades han till bänken i 16 raka matcher.

- Jag tyckte själv att jag hade utvecklats presterat. Ibland tyckte jag att man borde fått chansen, men jag hade en duktig konkurrent. Hampus (Nilsson) hade två väldigt bra säsonger innan det året. Man visste ändå vad han kunde och jag var lite av ett oprövat kort och mycket stod på spel.

Brattberg fick hoppa in efter Hampus Nilssons omdiskuterade kapning i förlustmatchen mot AIK. I bortamatchen mot Kalmar var känslorna nästan utanpå honom.

- På uppvärmningen var jag jättenervös. Men vi hade en go känsla och jag kände att om Kalmar ska göra mål ska det till nåt extra.

Han fick ta ut två bollar ur nätmaskorna, men båda vara svåra att ta. Framförallt Romarios skott som gick via ribban, var otagbart. Dock slutade det lyckligt och resten är som sagt historia.

Med en ny säsong i sikte och med ett större ansvar som vilar på hans axlar, hoppas falkenbergssonen att kunna ta nästa steg på fotbollsplanen.

- Som målvakt ska man skynda långsamt. Man ska vilja komma framåt, men det ska ta den tid det tar. Jag har drömmar om att komma så långt man kan, men jag vet att det inte kommer hända inom de närmaste åren. Jag känner att det ska bli jätteroligt. Detta är första året som man förhoppningsvis får en förstaposition. Då har man äntligen nått målet som man jobbat efter.

Läs mer om Falkenbergs FF här

Läs om all lokalfotboll på Hallandsfotboll

Fler lokala sportnyheter hittar du här