– Bra, Gustav! Felfri! ropar målvaktstränaren Björn Nordberg.
– Jag är tillbaka! svarar Gustav innan han vänder sig till HN:s utsända:
– Ni borde ha filmat det där. Det var vackert!
Gustav Lillienberg, en av två nya målvakter i Falkenbergs FF, drar på smilbanden efter att ha klarat av de höga häckarna utan ett enda nedslag. Det är en lite ovanlig målvaktsträning den här eftermiddagen där flera övningar genomförs med spännband, medicinboll och häckar som redskap.
När Björn tar fram desto fler fotbollar för de mer traditionella avslutsövningarna svarar såväl Gustav som målvaktskollegan Anton Andersson, även han ny inför säsongen, med glimten i ögat:
– Jaså, är det en sån träning?
Trion har bara jobbat ihop i tre månader, men verkar trivas väldigt bra i varandras sällskap. Även om konkurrensen förstås är extra tillspetsad på målvaktspositionen där bara en kan spela från start.
– Jag kan bara prata för mig själv, men jag trivs jättebra med Gustav och vi sporrar varandra. Vi är bra på olika grejer, kan lära oss av varandra på många olika sätt och trivs bra ihop som människor också, säger Anton när vi slagit oss ner inne i arenan.
– Det är två drivande målvakter som vill framåt, så det har varit skitroligt att ha haft med dem att göra. Man ser i ögonen att de vill lära sig. De är hungriga och nyfikna. Vad mer ska man begära? Två riktigt duktiga målvakter som ska bli fruktansvärt intressanta att följa, säger Björn.
Att Anton och Gustav är bra på olika grejer och att deras målvaktsstilar skiljer sig åt är inte särskilt konstigt. De har tagit minst sagt olika vägar genom karriären för att hamna i Falkenbergs FF.
Gustav Lillienberg, 19, flyttade till England i de yngre tonåren efter att hans mamma fått jobb där. Ett halvår vardera i Fulham och Arsenal följdes av tre år i Southampton innan han vände hem till IFK Göteborg för ett år sedan. Åren i de engelska ungdomsakademierna har gett honom en teknisk skolning.
– Det var väldigt mycket detaljer hela tiden, nästan lite för mycket ibland. Ibland kommer du kanske in i ett mönster där perfektionen är det du vill uppnå istället för själva räddningen, säger Gustav.
Tillvaron i en högt ansedd akademi är inte alltid så glamorös som den kan låta.
– Jag vet hur tufft det är att vara runt i de engelska klubbarna. Det är ingen dans på rosor och du får offra mycket av din tid. Många av dem jag spelade med i England, i stora klubbar, spelar inte nu. Jag vet många som tappat kärleken till fotbollen för att det är alldeles för tufft och för att man inte har den friheten på samma sätt i livet runt omkring.
Gustav berättar vidare om individuella program som var skräddarsydda för varje spelare och att han ibland fick sova med en sömnklocka för att klubben skulle mäta hans sömn. Hela dagar tillbringades på träningsanläggningar: plugga, träna, plugga, äta.
– Det var strikt, men det passade mig. Samtidigt får jag erkänna att jag saknade livet utanför lite. Jag blev väldigt instängd och sista året i England så var fotbollen inte lika rolig. Är man inte lycklig utanför fotbollsplanen tror jag att det blir svårt att prestera som man vill eller egentligen kan prestera.
Anton Andersson, 26, är uppvuxen i Falkenberg med FFF som stadens elitlag. Hit har han alltid strävat, men det har inte blivit verklighet förrän nu.
– Falkenberg är stadens lag och laget som alla spelare i staden vill spela i. Det är bäst förutsättningar här och det bästa laget med högst höjd finns här. Allt är bäst här. Sen har jag fått ta en lång väg för att komma hit.
Sju säsonger i Vinbergs A-lag följdes av ett år i Ullared, med Björn Nordberg som målvaktstränare, innan Anton tog klivet upp till Ettan Södra där han vaktat kassen för Tvååker de senaste två åren.
– Jag vet hur jobbigt det är att harva runt i division två, och i division ett, utan att få ett öre för det. Men har du ändå en dröm, om det är att försörja dig på fotbollen eller att bli bäst i världen, så tycker jag inte att någon ska säga att något är omöjligt. Du ska göra allt du kan efter dina förutsättningar och sen måste du sträva efter att få så bra träning som möjligt och ha kul på vägen. Så länge den glöden finns så kommer det alltid bli bra i slutändan.
Vad tänker du när du hör Gustav berätta om sin vardag i England?
– Det låter ju både som rena drömmen och samtidigt inte. Det är jätteviktigt att man är noggrann med sin träning, tar hand om kroppen och äter rätt saker för att bli en bra fotbollsspelare, men du måste vara lycklig och ha roligt också. Livet kretsar inte kring den runda bollen vi springer efter där ute, utan det är så himla mycket mer. Jag har märkt att jag behöver ha distans till fotbollen för att jag ska kunna prestera så bra som jag kan och för att jag ska må bra. Det låter ju skitbra, men jag kan förstå att det tar knäcken på många också, det som Gustav berättar om.
Falkenberg var nära att gå upp till Superettan redan i fjol, men föll i kvalet mot Östersund. Nu när inte Gais är kvar i Ettan Södra längre blir favoritskapet än större för FFF.
– Man får inte glömma att vilken division man än spelar i så är det jäkligt svårt att vinna en serie. Det är mycket som ska stämma. Om vi är ödmjuka, har rätt inställning, tränar på bra och tar en sak i taget så kommer vi uppnå resultat. Sen hoppas vi att det räcker, men det finns många duktiga lag i Ettan. Vi ska hålla oss nere på jorden en stund till i alla fall, säger Anton Andersson.
Och alla vill slå Falkenberg.
– Det vill alla. Men vi vill slå alla lag också.
Återstår att se om de övriga lagen i Ettan Södra blir svårare hinder att ta sig förbi än Björn Nordbergs höga häckar.
LÄS MER:Gustav Lillienberg klar för FFF
