Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

En man med hästkrafter

Korna och grisarna är utflugna. Frugan på jobbet och barnen i skolan. Det kunde lätt bli ensamt för Jan Enarsson. Om det inte vore för fotbollen.
Grisfotboll. Om man vill vara taskig och rå kan man ge IF Norvalla det namnet.

Norvalla är laget från byn som inte finns.

Klubbar slogs ihop lite kors och tvärs i Värötrakten. NORvära och StråVALLA blev till slut Norvalla. En av svensk fotbolls få lyckade sammanslagningar.

Jan Enarsson gjorde A-lagsdebut 1959 i derbyt mot Väröbacka.

Det blev 641 matcher i Norvalla. Men han har inte spelat flest matcher, bröderna Bengtsson, Hans-Eric och Karl-Gustav, är värre.

Sin sista match gjorde Enarsson mot dåtidens uppstickare Grimsås.

Norvalla blev folkets lag.

Men kanske framförallt - böndernas.

- Vi fick dispens från förbundet att flytta matchtiden. Den var tvungen att passa så att vi kunde gå både i kyrkan och mjölka korna, berättar Enarsson.

Orten Norvalla finns således inte. Det hindrade dock inte föreningen från att bli väldigt omskrivet i rikspressen.

- I mitten av 70-talet spelade vi i dåvarande trean och var på väg upp i nästhögsta serien, minns Enarsson eller Enarsen som det blir på värödialekt.

Då hade poplaget Norvalla en snittsiffra på över 1 000 personer per match.

I flera år.

Seriefinalen mot Mellerud, 1975, sågs av drygt 2 000 åskådare. Enarsson hoppade in och avgjorde matchen med två mål.

De flesta spelarna kom från trakten medan de som hade längst att åka kom från trämetropolen Derome och klubbar som inte låg längre än två, tre mil från Norvalla IP.

Jan Enarsson är en skojfrisk och pratsam person med ett vasst munväder.

Det har spelarna i Norvalla fått höra flera gånger.

Som ledare för c-laget berättade han en gång för spelarna:

"Kommer bollen mot er så tjonga tillbaka den samma väg. Passa det är ni alldeles för dåliga på."

- Jo, det har slunkit ut en och annan groda, men det är aldrig illa menat, säger Enarsson.

Och han är hängiven den charmiga fotbollsföreningen med Sveriges kanske vackraste arena.

Han har suttit i styrelsen i så många år att han fått Fotbollförbundets finaste utmärkelse. Än har han dock inte brytt sig om att hämta ut den.

Han bjuder på frugans kanelbullar och saft.

Vintern är en plåga för Enarsson. Dels när det inte finns några matcher och dels när det bara spelas matcher "för skojs skull".

- Ska bli skönt när de riktiga matcherna drar igång. Då menar jag tävlingsmatcher. Träningsmatcher ser jag aldrig, det är bara larv. Det måste gälla någonting, säger allvetaren Enarsson.

Tävlingsmatcher ser han.

Mängder.

Spelar Norvalla så är Jan Enarsson där. Borta som hemma.

Och han gillar lagets landslagsliknande dräkter.

- En gång fick vi ordentligt med skäll på grund av våra färger, det var i Uddevalla. Dom ansåg att vi hade snott landslagets dräkter, men det är helt fel. Faktum är att vi har haft dessa färger före landslaget. Sverige spelade i blått och vitt när vi skulle välja färg. Det är därför som vi har fått ha kvar matchdräkten.

Jan Enarsson är mannen som har svar på allt.

Lär mer om Falkenbergs FF här