Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Mattias Nilsson: Uppfriskande att Bois har en elakare sida

Inte ett mål framåt på två cupmatcher och nu behöver inte Varbergs Bois FC lägga mer energi på Svenska cupen mer den här våren. Nu har vi sett både finlir och elakt spel.

0-3 mot Hammarby på Tele 2 Arena och 0-1 mot Dalkurd på Gavlevallen. De resultaten som innebär att det är tack för kaffet och finito, ingen chans att ta sig vidare från gruppen. Efter Eskilsminnes skräll mot Bajen, 1-1, talar det mesta för att Paul Olausson och hans Dalkurd går vidare till slutspel. Bois har en fajt kvar hemma mot Eskilsminne och den ska man så klart ta som en bra genomkörare och på största allvar.

Vad gav då Svenska cupen?

En hel del ändå.

Visst, det sved nog i plånboken när man insåg att man först fick två bortamatcher, och att en dessutom hade destinationen Gävle. Även om spelarna är resvana under säsongen så åker de ju garanterat hellre till Stadsparksvallen i Jönköping än norr om Dalälven. Men såklart mentalt viktigt att klara ihop tid tillsammans och svetsa ihop gruppen inför seriestarten.

Hammarby vann visserligen klart, men Bois visade upp ett spännande spel som höll hög klass mot ett meriterat motstånd. Kan man hålla samma nivå i låt säga 20 av 30 omgångar behöver inte Joakim Persson ligga vaken på nätterna och våndas över ett eventuellt negativt kval till, nej då är Bois ett kollektiv för övre halvan.

Dalkurd då? Man kan väl minst sagt säga att Bois kom helt fel in i den här matchen. Rawez Lawans tidiga mål var på tok för billigt. Frisparken lades snabbt och bortalaget var vilsna kan man säga. Varianten påminde väldigt mycket om Victoria Svenssons framspelning till Malin Moström en gång i tiden (VM 2003) borta i USA.

Philip Ljung drog på sig varning och var nära ytterligare en. Perparim Beqaj bokfördes också för en gul lapp, liksom förre Bois-kaptenen Robin Tranberg. Det var infekterat på planen. Ingen backade i närkamperna, tvärtom satsades det lite extra. Jag vet inte om det har med att göra att Paul Olausson, tränaren som lämnade Bois förra säsongen, stod vid sidlinjen, men fotboll behöver inte alltid var skönlir. Det var nästan uppfriskande att Bois har en elakare och fulare sida att ta till om det skulle behövas. Philip Ljung spelade precis på gränsen. Han hade tur som inte drog på sig två varningar.