Bedrövad Kittel: "Får bryta ihop på mitt rum"

Det som inte får hända, hände igen, fem år efter landslagskompisen Therese Nilshagens tårar i Rio de Janeiro. I sista stund tvingades Nilshagen stryka sig från OS-debuten.

Med bara två dagar till Grand prix-dressyren i Tokyo – som bland annat är kval till tisdagens lagfinal – bär veteranen och lagets ankare Patrik Kittel på samma brännande känsla av besvikelse.

– Jag skulle nog hellre sitta i Guantanamo i USA än att vara här just nu, men samtidigt har jag två duktiga elever (lagkamraterna Juliette och Antonia Ramel) och ett bra lag i Sverige som jag måste hjälpa, säger Kittel.

TT: Vad hände?

– Det kändes magiskt på träningen. Jag skulle göra sista övergången till trav. Då snubblade hon en gång och ryckte till i ryggen och så tappade hon helt vänstra bakbenet.

Sträckt sig i ett knä

Kittel förstod omedelbart att något var riktigt illa.

– Jag stannade direkt och sade till Rasmus (Westgren, landslagets veterinär) att något hänt, för jag har aldrig känt henne så.

– Vi tittade, jag skrittade henne och då var hon inte okej. Sedan undersöktes hon i morse och det visade sig att hon sträckt sig lätt i ett bakknä. Det är ingen allvarlig skada, men allvarlig nog för att jag aldrig skulle riskera att starta i ett mästerskap. Först och främst med tanke på hästen men också för att på ett OS kan du inte rida på halvfart – utan du måste våga rida på.

När Well Done testades på torsdagen kändes stoet bättre men inte i tillräckligt gott skick för att tävla redan i helgen.

Att ta den risken var aldrig aktuellt.

Hårt men enkelt beslut

– Allas vår bedömning i det svenska laget är att det är alldeles för stor risk att göra något. Då återstår bara det sorgliga beslutet att man måste stryka sig. Det är ett väldigt hårt beslut att ta, men jag skulle aldrig utsätta henne för något. Det här är på hästarnas villkor, inte på våra, säger Kittel.

– Även om det är ett hårt beslut är det ett väldigt enkelt beslut.

Det var på Well Done som Kittel bidrog till det svenska lagbronset vid EM i Rotterdam 2019. Med Kittel, Therese Nilshagen och Juliette Ramel har det svenska laget pekats ut som en outsider i lagtävlingen, främst i kampen om bronset.

Nu kliver reserven Antonia Ramel in och tar Kittels plats.

TT: Vad betyder det för laget att du och Well Done inte kan vara med?

– Det är klart att Well Done har varit den högst rankade hästen i Sverige. Det är klart att jag hade siktat på att kunna ta en framskjuten individuell placering här. Det ska man inte sticka under stol med.

Stöttar laget

– Samtidigt är jag bara en av tre. Antonia är en väldigt bra ryttare och går in och gör sitt bästa. Hon är väl förberedd, precis som Juliette och Therese. Jag är säker på att de är kapabla att representera Sverige på bästa sätt.

TT: Klarar du att ladda om och kliva in i rollen på så kort varsel efter vad som hänt? Hur mår du?

– Ja, du. Det är en bra fråga. Det är klart att för mig som tävlingsindivid, som sportsman, är det en känsla jag aldrig känt tidigare och som jag hoppas att jag aldrig får känna igen.

– Samtidigt är det, återigen, så att vi håller på med levande varelser och jag skulle aldrig någonsin sätta mig själv före henne eller någon annan häst. Det är tragiskt men det är som det är.

– När jag jag går ut och hjälper tjejerna får jag stänga av min egen sorg och verkligen vara där för alla och hjälpa dem att prestera på topp.

Hästbesiktningen inför Grand prix, som avgörs lördag och söndag, sker natten till fredag, svensk tid.