Annandagsbandyn 2019, mellan Frillesås BK och IFK Vänersborg på Sjöaremossen.
Fjolårets annandagsbandy, mellan Frillesås och Vänersborg hemma på Sjöaremossen. Bild: KRISTER ANDERSSON

Annandagsbandyn är en klassiker som behöver sin publik

För många är det en av dagarna på året som ligger tätt, tätt intill hjärtat. Men en annandagsbandy utan publik är som… Ja, bara vanlig bandy, och vi blir påminda om att den nya vardagen är allt annat än normal.

ANNONS
|

Det känns inte som det brukar kännas. Den här ”julen är över”-känslan ligger tung över tillvaron som en blöt filt. Jag gillar julen. Jag gör verkligen det. Julgransbelysning, stjärnor och ljusstakar som lyser upp omgivningen när det är som mörkast. Att planera mat, dryck och julklappar oroväckande långt i förväg. Samtalen, umgänget, som såklart har sett annorlunda ut i år men det har funnits där i en annan tappning. Och när allt är över, när det endast återstår lite av julmatsresterna, när omslagspapper, glasflaskor och kartonger är källsorterat, när julen sjunger på den absolut sista versen… Ja, då återstår bara en enda traditionsenlig höjdpunkt innan ytterligare ett år blir historia. Annandagsbandyn.

ANNONS

Annandagsbandyn är för alla, inte bara de bästa.

För många, mig själv inkluderad, är det en av dagarna på året som ligger tätt, tätt intill hjärtat. Att något som från början bara var ett genrep inför säsongspremiären skulle komma att betyda så mycket för bandy-Sverige kan endast innebära att sporten har värnat om dess kultur och traditioner. Det enda som värderas högre är finalerna i Uppsala som har blivit något slags bandymecka. Skillnaden mellan en final på Studenternas IP och annandagsbandyn är att den sistnämnda är för alla, inte bara de bästa.

Och det var inte vilka matcher som helst som spelades på annandag jul. Det var derbyn. Heta möten med mycket känslor mellan två hyfsat närliggande lag till kartan sett. Publikfesten var ett faktum. På 50- och 60-talen kunde närmare 10 000 personer trängas på en och samma bandymatch på annandagen. Publiksiffran har sjunkit sedan dess, men även under 00- och 10-talet har det varit åskådartäta matcher som för många säkerligen har varit en social källa.

Ett kvitto på att det här är långt ifrån över

Men i år var det ingen trängsel på matcherna mellan Vänersborg-Frillesås, Bollnäs-Edsbyn, Sirius-Hammarby, Västerås-Villa Lidköping, Vetlanda-Motala och Broberg Söderhamn-Sandviken. Det var folktomt och ”trängsel” känns så tabu att det nästan känns fel att använda ordet. Att annandagsderbyt mellan AIK och Tellus sköts upp bara två timmar innan matchstart efter coronasmitta, blev ytterligare ett kvitto på att det här är långt ifrån över och att ingenting är som det brukar vara.

ANNONS

Idrottssverige blöder. Sportälskare längtar. Coronapandemin har orsakat stängda dörrar till hela landets publikevenemang och annandagsbandyn var inget undantag. En annandagsbandy utan publik är som… Ja, bara vanlig bandy och vi blir än en gång påminda om att den nya vardagen är allt annat än normal. För precis som det generellt är inom sporten, handlar det om så mycket mer än trupperna på isen och vilket lag som gör mål. Även om poängen kan vara viktiga i slutändan är det glädje och skratt, umgänge och gemenskap, stimulans och nerver som bär hela traditionen.

När den tolfte och viktigaste spelaren saknas finns det inte mycket av bandyns julafton kvar. Men vi har lärt oss andra saker när tålamodet har satts på sin spets och när längtan efter ”det normala” känns evighetslång. Vikten av respekt och acceptans. Det är lite mindre av ”vi mot er” och mer av känslan av att vi är enade. Och det här med att hålla ut. Det har vi gjort länge. Sluta inte nu.

ANNONS