Bockstensturen:herr
Han är Sveriges bästa mountainbikeåkare och kör med självförtroendet som en sådan har.
– Jag visste att jag skulle vinna med 15 kilometer kvar, sa Emil Lindgren.
Åker man med den svenska mästardräkten och har varit landets bästa åkare i många år så förstår man hur Emil Lindgren tänker.
Han bara skulle vinna.
Men det blev en spurt mot lagkompisarna Michael Olsson och Lukas Eriksson.
– Jag har vunnit kanske 16 av 19 lopp i år och vet vad jag kan, sa Emil.
Deras team Serneke Allebike CK dominerade från start till mål och var loss ganska tidigt.
– Vi körde väldigt bra ihop men sista milen blir det lite tjuv- och rackarspel för alla vill ju vinna. Inte så att vi kör ojust mot varandra men alla kör stenhårt.
Och hårdast körde Lindgren.
– Det kändes bra hela vägen förutom ett tag uppe i Åkulla där jag fick lite trötthetskänslor.
Läs också: Hon hade del i Rissveds OS-guld
Där fick också teamsammanhållningen ett test efter cirka 50 kilometer.
– Michael Olsson punkterade och då inventerade vi vilka prylar vi hade kvar och gav honom chans att fylla på med luft i däcket. Det var en chansning för vi visste inte om den luften skulle räcka. Jag och Lukas slog av lite på takten och körde kanske 80 procent, men inte för mycket för vi visste att Alexander Wetterhall låg bakom och ville inte att han skulle komma i kapp.
Efter drygt tio minuter hade Michael Olsson anslutit igen.
– Han gjorde ett jättejobb för att komma i kapp och vi kunde behålla vår ledning.
Laget teamkörde på de lättare delarna i slutet av loppet och ingen hann i kapp.
Läs också: Olyckan kostade honom benet
– Jag känner att jag har väldigt bra självförtroende och tog flera långa körningar, sa Emil.
Han drabbades heller inte av några tekniska problem på banan.
– Jag och Michael var här i tisdags och provkörde delar av banan. Det är viktigt för jag har inte kört här sedan 2004 och det tjänar man på, sa Emil och tänkte på vad som hände duktige Matthias Wengelin uppe i Åkulla.
– Han körde omkull i ett svårt och stenigt parti som jag visste om och tog det väldigt lugnt på. Det är aldrig kul att någon kör omkull. I vissa fall väntar man eller kör inte på allt man har. Men det hör till att klara banan. Men om det skulle bli kaos med bilar eller när man passerar långsammare cyklister så attackerar man aldrig.
Wengelin, som hade kunnat utmana, kunde aldrig ta sig in i loppet igen efter den vurpan.
Och laget kunde defilera hem segern.
– Gott med en trippel. Det var vårt mål.
Sa Lindgren och åkte hem till familjen i Säter i Dalarna.
– Med två små därhemma har jag slutat att satsa internationellt efter 13 år som proffs och närmare 200 resdagar per år.
