Den gröna tankesmedjan Fores har lierat sig med två andra tankesmedjor, Entreprenörskapsforum och Leading Health Care, i ett projekt som kallas Uppdrag Välfärd. Forskningsprogrammet handlar om hur ”offentligt finansierade marknader” ska kunna styras på bättre sätt.
En liten skrift från det här projektet kom före sommaren och handlar om ”skolmarknaden”. Just utgångspunkten att skolan är en marknad är en av bristerna med skriften. Ska kvaliteten i offentligt finansierad välfärd i privat regi stå i fokus är det uppdragstagarna – för skolor eleverna och föräldrarna – stå i fokus, inte skolföretagen.
Ett tema i skriften ”Skolmarknaden” med underrubriken ”Nya vägar framåt” är att det behövs bättre information om skolorna för att ”kunderna” ska kunna göra mer välavvägda val. Det är svårt att argumentera mot informationsbehovet, men författarna till skriften konstaterar att det är svårt att redovisa relevanta resultat från olika skolor. Stor öppenhet är sannolikt det bästa sättet att gå ungdomar och föräldrar till mötes för att skapa ett gott underlag för att välja skola. Andra elevers erfarenheter är det vanligaste – och kanske också det bästa – underlaget för de flesta som väljer skola.
Skriften har en defensiv utgångspunkt i sin syn på privata skolor: fristående skolor har inte ”någon negativ påverkan” på kommunala skolor och ”skolmarknadsmodellen” är inte den viktigaste förklaringen till om elever presterar bättre eller sämre. Kanske är det därför som skriften är så tunn i sin argumentation för hur ”marknaden” ska kunna utvecklas.
Annars finns det saker som borde vara intressanta att studera i ett projekt som handlar om fristående skolor. En är det för många viktigaste politiska motivet för att ge fristående skolor likvärdiga förutsättningar, nämligen att ge större utrymme för alternativa pedagogiker. Redan före friskolreformen fanns ett flertal privata skolor, ofta drivna av idealister under svåra ekonomiska förhållanden. De byggde oftast på Montessori- eller Waldorf-pedagogik.
Fortfarande är en betydande del av landets fristående grundskolor drivna av föreningar eller stiftelser, ibland med någon särskild pedagogik som grund, ibland för att hålla liv i en skola som kommunen inte vill driva vidare.
Den aspekten tas inte alls upp i Uppdrag Välfärd-skriften, trots att författarna anser att en ökad specialisering av skolor vore en fördel. Men de ser främst vissa regleringar av skolornas utbud och organisation som hinder, alltså ett företagsperspektiv, istället för ”kundperspektivet” som handlar om skolornas innehåll.
Yngve Sunesson
