Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Uttalande. Ställföreträdande polischefen Mats Löfving svarade på medias frågor på måndagen. Han tog knappast chansen att lugna landets poliskår.

Sämsta möjliga svar

Ledarskap. Det råder en stor frustration i poliskåren. Den ställföreträdande polischefens uttalande lär knappast förändra den bilden. Snarare tvärtom.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Hur gör man för att irritera en redan uppretad grupp ännu mer? Fråga ställföreträdande rikspolischefen Mats Löfving. Han vet.

Att den svenska poliskåren är under press och mindre nöjd med sin situation är vida känd. Dels beror det på en ansträngd arbetssituation där att-göra-listan blivit längre och längre. Dels beror det på en omorganisation som tycks lika förankrad som en kanot på öppet hav.

Denna situation är ställföreträdande rikspolischefen Mats Löfving givetvis väl medveten om. När då de anställdas fackförbund presenterar en undersökning som med bedövande tydlighet visar att få och nästan ingen upplever att den nya organiseringen har eller kommer att leda till det bättre; och när fackförbundets ordförande Lena Nitz som slutsats av detta efterlyser en kriskommission bestående av arbetsgivaren, ansvariga politiker och facket, är det extremt klumpigt av Mats Löfving att svara: ”Det tycker jag är mest larv” samt att det är ”fånigt”.

”Du ska veta hut när du är här”, sade Anders Björck under ett KU-förhör med Carl Lidbom, sedan denna ansett att Björcks frågor var ”trams”. Att använda ord som veta hut gentemot Mats Löfving vore fel pedagogik eftersom man då riskerar att gå i egen fälla. Däremot kan man uppmana en ställföreträdande rikspolischef att fundera på sitt ordval och visa bättre respekt gentemot en poliskår som är uppenbart trötta, besvikna och irriterade. Ett tydligt ledarskap är en sak, men i det ledarskapet ingår inte larv och fånigt i vokabulären för återkoppling till personalen.

Det tillhör troligen mer regel än undantag att organisationsförändringar inte sker helt friktionsfritt. Att det därmed skulle finnas ett visst missnöje inom Polisen hade inte varit oväntat. Men när missnöjet visar sig vara så stort och dominerande krävs det andra signaler från organisationens ledning. Det behöver inte innebära att man går facket till mötes och tillsätter en kriskommission, men ett bra mycket rimligare svar på denna undersökning hade varit: ”Vi är medvetna om oron och kritiken som finns. Vi kommer ändå gå vidare med arbetet, men ska sätta oss tillsammans representanter för personalen för att se hur vi kan öka delaktigheten i omställningen”.

Se där Mats Löfving. Svårare än så är det inte att bidra till förtroende och lugn. Eller är budskapet kanske för ”fånigt”?