Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt HN
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
1/4

Regn på tvären stoppar inte Lena

Det började med en En Svensk Klassiker. Nu är Lena Andersson på väg mot sin tionde. På fredagen börjar hon den 30 mil långa resan i Vätternrundan.

Cykel: Vätternrundan
Och det är med ett leende hon berättar om den sköna känslan när morgon gryr efter några timmars cyklande.
– Det är sommar, solen börjar gå upp, man hör fåglars kvitter. Det och starten i Vasaloppet med morgonljuset, helikoptern i luften och alla människor är de skönaste stunderna i klassikerloppen, säger Lena
Men cykelloppet kan vara ett de väderkänsligaste.
– Det kan regna på tvären i Hjo så man ser många bryta där. Men jag bryter inte. Jag ser framåt hela tiden, mot kvällen när jag är i mål.
Och i Vätternrundan får hon på nytt sällskap av Marina Lindström från Motala.
– Vi träffades i början av förra årets lopp. Jag brukar inte snacka med så mycket folk, men vi började prata och det visade sig att hon också hade gjort nio klassiker. Vi cyklade hela loppet tillsammans, berättar Lena.

Cyklar med dottern och vännerna

Nu ska hon också åka tillsammans med dottern Desiree och vännerna Linn, Mona, Isak, Adam.
– Det är kul att ha sällskap, men jag har genomfört många av loppen ensam. Jag har inte behövt ha någon med mig. Trivs ganska bra så också.
Hittills är det 58 damer som klarat 10-årsdiplomet för klassikern.
– Det känns häftigt att det är så få och jag kan vara med där. Jag har respekt för alla loppen. När jag gjort två så kände jag att jag skulle satsa på fem och nu är det tio som gäller. Jag har ju utrustningen och kroppen kommer ihåg hur man ska göra för att klara loppen.
Även knoppen klarar av loppen!
– Jag är en sådan som alltid tänker positivt. Allt är roligt, men det klart Vätternrundan kan kännas lång ibland.
Allt började 2007 när hon sprang Lidingöloppet inspirerad av sin man.
– Då kände jag att jag ville testa klassikern. På den tiden behövde man inte anmäla sig till loppen så tidigt som nu.
Så startade en lång resa som alltså efter Vätterrundan och Vansbrosimningen 2017 innebär att det blivit tio klassiker.
– Jag började ju ganska sent, men det var ingen 40-årskris eller så. Jag har ju alltid tränat och gillat att hålla mig i form. Och på det här sättet har jag hållit mig frisk också. Jag har aldrig varit nära att missa något lopp. Men ju längre tiden går desto mer orolig blir man för det.
Och Lena har också varit förskonad från incidenter.
– Enda gången jag blev rädd var i Vasaloppet 2012 då det var is i spåret och det gick fort. En man ramlade framför mig och jag var så nära att skära skidkanten i halsen på honom.
Hon är ofta i Dranstugan och tränar löpning i de fina omgivningarna. Simningen klarar hon av i sjön Eksjö som ligger precis vid hemmet. De tio till tolv mil länga cykelturerna går ofta upp mot Kinna och Skene och skidåkningen tränas på rullskidor på sommaren och i Åkulla under vintern.
– Men jag försöker att åka på läger varje år för att åka varv efter varv i Åkulla är inte så roligt.

"Lite för mycket kommers"

Det är med lite tveeggad känsla hon åker till klassikertävlingarna nuförtiden.
– Ibland känns det som om det blivit lite för mycket kommers och för mycket folk. För tio år sedan var det inte så mycket hets och så var det mer min egen grej. Nu är det så många fler. Då kände jag att jag fick sikta på tio klassiker och det kan inte många komma ifatt, ler hon.
Men till Hallands klassiker-drottning, Irene Andersson från Ätran, har hon en bit kvar.
– Hon är nog på väg mot sin sjuttonde nu. Vi brukar åka tillsammans till Lidingöloppet.