Stora och ståtliga, små och skällande, långhåriga, strävhåriga, glada och dreglande. På gräsplanen och stråket mellan knallestånden rör sig hundar av alla de sorter - och det gäller även deras ägare.
- Ja, jag får ju höra att det finns vissa likheter, säger Peter Ring, stolt ägare till en irländsk varghund vars päls är lika gråsprängd som husses yviga skägg.
Hundar från hela Europa samlas varje år i Tvååker, när Hallands kennelklubb ordnar internationell hundutställning. Ordförande Berith Uhlén-Svensson tror att det är det geografiska läget - och att utställningen hålls mitt i sommaren - som brukar locka en bra bit över tiotusen besökare till eventet.
– Det har blivit en mötesplats för många utställare. Det är rasträffar här och där, och på kvällarna är hela åkern full av människor som grillar och pratar hundar, säger hon.
Birgitta Persson från Fleninge, som driver kenneln Toftas, håller med.
– Det är lite av en folkfest. Det är roligt att träffa andra uppfödare, titta på nya hundar och få koll på marknaden, säger hon.
Lite längre bort sitter Hasse och Carina Peters. I över fem år har de rest runt i Europa på olika hundutställningar med weimaranen Ellen, som de beskriver som "nyfiken, envis och energisk".
De funderar en stund på varför de fastnade för just en weimaran, och konstaterar att det knappast är någon sällskapshund.
- Det är ju ingen lätt ras, det är det inte. Det krävs att man jobbar med den. Men vi tycker ju att Ellen är helt underbar. När man är ute bland folk ska allt gå i 180, men hemma är hon en riktig soffpotatis, säger Carina.
