Spelet i höst har hållits i Freadals restaurang och B&B i Åsa. Att man gick över kommungränsen beror på en av dartspelarna Anna Ohra-Aho. Hon jobbade förut på Väröbacka Värdshus och var den som fick in dartgänget där då. Nu jobbar hon i köket på Freadals och föreningen flyttade med.
I en separat lokal i anslutning till restaurangen hänger darttavlor på ena långsidan. Ett skynke som nu hänger vid sidorna som gardiner kan dras för när lokalen ska användas till annat.
– Ägarna tyckte det passade bra med dart här. De har även yoga i den här lokalen och darttavlorna är inte i vägen, säger Tess Uhlin.
När vi besöker föreningen är det dags för slutspel i Söndagscupen som började efter sommaren. Totalt deltog 18 personer och nu ska bästa Warbergare utses.
Vad är det som är så roligt med dart?
– Det är umgänget och gemenskapen. Man lär känna så många, säger Tess Uhlin.
Spelarna möter varandra två och två efter ett förutbestämt schema och det är också bestämt vem som ska skriva upp poängen för varje match. Spelet börjar på 501 poäng och målet är att komma ned till noll. Sista pilen måste gå jämnt ut och även träffa på en viss del av tavlan.
– Man lär sig räkna ganska bra, säger Tony Emanuelsson.
De hjälps åt med räkningen. Efter varje kast stämmer spelaren av med den som skriver vilken poäng som ska dras av och hur mycket som är kvar.
Tanken är att föreningen ska kunna spela i Göteborgsserien igen när allt kommit igång och tillräckligt många har hittat tillbaka till sporten för att få ihop några lag. Efter coronan har inte Warberg Dartklubb lika mycket folk i spel som innan.
– Vi har haft flera spelare i Warberg som var jätteduktiga, men som inte har hittat tillbaka. Många går till Göteborg där det är större motstånd, säger Tess Uhlin.
– Det är så i darten överlag, säger Janne Johansson, som även spelar i Kungsbacka och märker att det är färre som kommer till varje speltillfälle även där.
– Det är kul att vi har kommit igång igen, säger Tess Uhlin.
