Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt HN
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
1/32

Vill skapa en Leninpark

Han fortsätter att hylla revolutionären Lenin. Nu har Lasse Diding planer på att bygga en Leninpark i sin trädgård. – Nästa år är det hundra år sedan den ryska revolutionen, säger han. HN har besökt Lasse Diding för att ta reda på hur han kan hylla en person som har så mycket blodspillan på sina händer.

Winston Churchill lär ha sagt att den som inte är röd som ung har inget hjärta men den som inte är blå som gammal har ingen hjärna. Det gäller inte för Lasse Diding. Han är både äldre och stadd vid kassa. Förra året taxerade Lasse Diding en förvärvsinkomst på 60 300 kronor och hade en inkomst av kapital på över sex miljoner kronor.
Lasse Diding håller fast vid de gamla kommunistiska ledarna. Men så har han också byggt sitt hotellkoncept och varumärke kring Lenin. Detta med att hylla Lenin ser han ungefär som att vara en fotbollssupporter trogen sitt lag.
Det är inte så lätt att veta när Lasse Diding gör saker av över- tygelse och när han bara vill retas. Som att han sagt att han vill bygga en Leninpark i sin trädgård.
Lasse Diding har låtit renovera och inreda villan som kallas för den Nordblomska villan (ett annat namn för fastigheten är Villa Rantzau) i över tolv år.

Mitt i trädgården står redan en Leninstaty. Runt dess hals hänger ett antal handväskor, en protest mot den nazistdemonstration som skedde en februarinatt förra året i skydd av mörkret. Det kan också ses som en påminnelse om det infekterade bråket om väskstatyn där Lasse Diding stod på ena sidan och ledande kommunpolitiker på den andra.
Nu har spindlarna vävt ett nät mellan väskorna och Lenins näsa men fortfarande finns nazistiska tags kvar på muren som omgärdar villan och trädgården.
Lasse Diding tar emot i dörren. Han har ryggskott men är på gott humör. Han skrattar så att den blå framtanden syns och får en retsam glimt i blicken när han diskuterar. En blick som säger ”kom igen, jag är beredd att ta den verbala fajten”.
Redan innanför ytterdörren signalerar villan högreståndsbostad. Hallen är magnifik och rymlig, där finns en öppen spis i ena hörnet och trappan som är lagom skymd har fått ta plats och vinklar sig upp på andra våningen.

"Jag är kulturkonservativ. Precis som Lenin, Marx och Engels."

Lasse Diding har huset fullt av gamla prylar, böcker och sin pappas jaktroféer. I hallen hovrar jaktfåglar över våra huvuden, en älg blickar ner uppifrån taket i matsalen. I huset finns till och med en björn och flera troféer från kattdjur med prickig päls.
– Jag har vuxit upp med djurtroféer och tycker om att omge mig med dem, säger Lasse Diding.
I matsalen pågår renovering av väggmålningarna. Pia Bjering och Lars-Ivar Nilsson lagar sprickor och koncentrerar sig på att få till rätt nyanser som överensstämmer med de ursprungliga målningarna. Det ser ut att vara ett pilljobb.
Lasse Diding får fart i orden när han talar om sitt intresse för gamla hus och inredning.
– Jag är kulturkonservativ. Precis som Lenin, Marx och Engels, hävdar han.

I år firar Lasse Diding tio år som nykter. En rattonykterhet förändrade hans liv. Han tog in på Nämndemansgården och blev där lika hängiven att bli fri från spriten som andra projekt som besjälat hans liv.
– Jag hade gått rakt in i väggen men när jag bestämde mig för att bli nykter skulle jag bli bäst på det också. Om de hade sagt att jag skulle sätta mig naken ute på isen så hade jag gjort det, säger Lasse Diding.

"Jag har alltid varit en retsticka. Jag var minstingen i familjen och det var så jag fick poäng. De var inte snälla mot mig hemma."

Kanske är det nykterheten eller åldern men själv hävdar Lasse Diding att han har blivit lugnare och mindre retsam med åren.
– Jag har alltid varit en retsticka. Jag var minstingen i familjen och det var så jag fick poäng. De var inte snälla mot mig hemma.

I sitt eget hem, bland alla sina saker, ter sig Lasse Diding mer som en mysfarbror än något annat. Han går gärna runt och visar och berättar, inte sällan med en knorr. På andra våningen har villan en storslagen utsikt mot havet, fästningen och längre bort Skrivar- klippan. En stor kikare står uppställd vid fönstret.
– Där brukar jag stå och kika ner på damernas nakenbad, säger Lasse Diding och man vet inte om man ska ta honom på allvar eller inte.
Han vill skapa ett kulturreservat kring villan och dess trädgård.
– Jag tänker mig att kulturarbetare, författare, filmare och journalister som jag beundrar ska vistas här i perioder. Så får jag också chans att träffa dem.
När Lasse Diding talar låter han lite som en journalfilm från 30-talet. På sätt och vis hör han också till en äldre tid. Han är en samlare av rang och fortfarande ägnar han en dag i veckan åt att sortera böcker. Människor skänker böcker, Lasse Diding gallrar och sparar. På hans två hotell finns i dag 30 000 böcker och han har nyligen inrett ett nytt lager om 1 500 kvadratmeter golvyta där han förvarar sina antikviteter och loppisfynd.

"Jag tycker om bildande böcker och läser helst inte sådant som kriminallitteratur. Det är som att äta socker hela dagarna, har ingen långtidsverkan."

I den Nordblomska villan har han skapat en samling som liknar ett folkbibliotek från 1970-talet.
– Jag var 17 år när jag blev förälskad i böcker. Jag tycker om bildande böcker och läser helst inte sådant som kriminallitteratur. Det är som att äta socker hela dagarna, har ingen långtidsverkan, förklarar han.
Något som har haft långtidsverkan på Lasse Diding är Göran Palms En orättvis betraktelse. Det var när Lasse Diding som ung läste den som hans sociala rättvisetänkande började gro. Det var också då han blev influerad av 68-rörelsen och kommunismen. När han talar om människor från den tiden, som i dag har gjort avbön från de gamla kommunistiska ledarna, får han något av förakt i rösten. För Lasse Diding är detta att hålla fast vid de gamla lärorna lite som att vara hängiven sitt gamla fotbollslag.

Du har sagt att du vill bygga en Leninpark i din trädgård. Hur kan du hylla en person som har så mycket blodspillan på sitt samvete?
– När jag ser helheten av Lenins verk så tänker jag att han ville välta den förtryckande värld som han var uppvuxen i. Han hade goda avsikter men han misslyckades. Man anklagar Lenin för att inte vara demokratisk men han levde inte i ett demokratiskt samhälle. Jag håller med om att han sa förfärliga saker när han beordrade: ”Skjut dem”. Men Churchill gick på jakt och sköt på människor i Indien. Det viftas bort för att han är en historisk hjälte på annat sätt.

Ska man se det som en hyllning till Lenin?
– Ja, en hyllning till hela upprorstraditionen.

Mår du inte dåligt när du tänker på Lenin, vad han gjorde och vad som följde efter?
– Nej, jag tycker att helheten var bra. I den situation som han befann sig i gjorde han något bra och modigt. Däremot mår jag dåligt över all misär i dag, flyktingar och tiggare på gatan. Men jag är inte säker på att jag gjorde rätt och om det hjälpte att jag lät romer flytta in och bo hos mig. Det förändrade inte deras situation.

"Jag är lika egoistisk som alla andra men jag drömmer om en bättre värld."

Du talar om orättvisor i samhället, om stora sociala och ekonomiska skillnader. Vad gör du själv för att hjälpa till?
– Folk brukar säga: ”om du är kommunist, varför ger du inte bort allting?” Man får väl ha drömmar? Jag är lika egoistisk som alla andra men jag drömmer om en bättre värld.

Varför hamnar du så ofta i bråk med folk?
– Jag vet inte om jag håller med. Ända sedan jag var liten har jag tyckt om att provocera men jag tycker att det har lagt sig på senare år och att jag har blivit bättre på att välja mina strider.

Får du energi av striden i sig?
– Nej, det hoppas jag inte. Jag tror inte det men jag väjer inte så mycket heller. Jag kan inte se mig själv utifrån riktigt.

Du har nyligen bråkat med kommunpolitikerna i frågan om väskstatyn. Hur tänker du att du ska bli ansedd I framtiden?
– Jag tycker att de flesta är jättesnälla mot mig. Jag inser att många tycker att jag är en politisk idiot för att jag tycker om Lenin. Men de flesta verkar tycka att jag trots det också gör saker som är bra. Det märker jag ofta.

Du känner dig älskad?
– I alla fall accepterad.

Fler nyheter om Varberg hittar du här

Superlokalt - här får du senaste nytt från ditt område

De senaste lokala bostadsköpen hittar du här