Vill öppna dörrar i hissbranschen

Störtar hissen ner i hisschaktet om vajrarna brister? Linus Lindh och Daniel Schwarz som driver Greve Jakobs hiss möter många hissrädda i sitt jobb.

ANNONS
|

2018 tog Linus Lindh och Daniel Schwarz steget och startade eget hissföretag efter många år som anställda på Rc Hisservice i Varberg.

– Det var i samband med att företaget köptes upp, säger Linus Lindh.

Innan de tog beslutet hade de vetskapen att det fanns en massa jobb, men att mycket var kontraktsbundet till mycket större konkurrenter.

– Det är en trög bransch där många sitter på långa serviceavtal. Det är sex månaders uppsägningstid från varje avtalsperiod, säger Linus Lindh.

Men trots utmaningar började jobben ganska snabbt att trilla in. Den stora käpphästen var att de från början bara var två i företaget. Serviceavtalen kräver beredskap.

ANNONS

– I början tyckte en del att vi var för få. Men vi vet ju vad serviceavtalen innebär och har inte sett det som ett problem. Jour ingår i jobbet, det vet man om. Oavsett om man har en hiss eller 10 000 hissar så får man sitta varannan vecka med jouren, säger Linus Lindh.

Men budskapet från entreprenörerna var tydligt. För att få en rimlig chans var man tvungna att växa.

– I princip så stod valet att bara fortsätta jobba som underentreprenörer eller att anställa någon som kunde tänka sig att vara med på resan. Valet föll på det sistnämnda.

I dag har Greve Jakobs hiss fem anställda. Företaget har serviceavtal med bland andra Klövern i Halmstad och Fortinova i Varberg. Man har även fått en del nyinstallationer.

I dagarna blev det också klart att man får uppdraget att leverera hissar till Pingvinen, Varbergs nya simhall.

– Det är väldigt roligt. För oss handlar det om ett kontrakt i miljonklassen. Det är kul att NCC har valt ett lokalt företag, säger Linus Lindh.

I yrket träffar Linus och Daniel då och då på hissrädda personer. Ofta är personerna rädda för att hissen ska fastna.

– Men det är försvinnande sällan som vi får rycka ut för att en hiss stannat, det handlar om någon gång i kvartalet kanske. Och då är det ofta den mänskliga faktorn som ligger bakom.

ANNONS

Nio av tio stopp är relaterade till dörrarna, enligt Linus Lindh.

– Man tappar ner nycklar eller så dras det på vintern med grus och sand som samlas i tröskeln. Så kärvar dörren och den kan inte stänga ordentligt.

Det händer också att föremål dras ned i hisschaktet och fastnar i hissgropen.

– Ibland blir man häpen över vad man hittar i groparna, säger Linus Lindh och skrattar.

Vad kan det vara?

– En basketboll har någon fått ner... Den var hel också, så jag förstår inte riktigt hur det har gått till. Folk som flyttar är också en vanlig utryckning. Man lastar alldeles för mycket och åker inte med själv. Något ramlar och kilar fast eller blockerar fotocellerna. Då måste någon av oss komma och nödöppna.

Många myter kommer från filmens värld. Stålvajrar som går av med följd av att hissen störtar okontrollerat till marken.

– Det händer bara inte, säger Linus Lindh.

Bara det faktum att stålvajrarna som bär hissen skulle gå av är osannolikt. Skulle hissens hastighet nedåt bli för hög känner hastighetsregulatorn av det och slår till fånget, så korgen nödbromsas.

Hissarna blir också allt säkrare. Genom hissdirektivet från 1995 är till exempel hissar utan korgdörr inte längre accepterade.

ANNONS

Artikeln har tidigare publicerats i Varbergsposten

ANNONS