En vecka före festivalen verkar han ändå befriande lugn och avslappnad. Det här är fjärde året som han står som arrangör för Hallifornia, ett surfevenemang för massorna som startade med Coastal Culture redan 2011. Att Erik Ruth hamnade i Varberg var lite av en slump. Han har alltid varit intresserad av actionsporter, säsongade flera år i Sälen och kombinerade brädåkandet på vintern med kite-surfing på somrarna. En sommardag var han på väg till Biarritz i sin Folkabuss och gjorde en avstickare till Apelviken. Där blev han kvar.
LÄS OCKSÅ:Storsatsning på surffest
Embryot till Hallifornia föddes långt mycket tidigare, redan med Erik Ruths far på 60-talet.
Hallifornia är ett roligt namn. Har du varit mycket i Kalifornien?
– Jag har varit runt mycket i världen, i Nordamerika och Sydamerika för att leta efter de bästa surfställena. Min pappa kommer från USA och har berättat hur han hängde på beachpartyn med rocklegender som Janis Joplin.
Du talar om Hallifornia som en organism snarare än en organisation. Vad menar du med det?
- Det handlar mycket om värderingar. Att man delar dem med de andra i en community. Det är inte som en förening där man måste göra en aktiv handling för att känna att man är med utan man kan delta på olika nivåer. Eftersom det är så resurskrävande finns det inte möjlighet att avlöna alla.
Hur ser du på att ni blir mer affärsdrivande nu?
– Vi har varit tvungna att gå den vägen eftersom man från offentligt håll vill att Hallifornia ska bli affärsdrivet.
Känner du dig mer som visionären?
– Jag känner att en del av själen är att det inte bara handlar om klassiska företagsekonomiska principer. Jag med min bakgrund som filosof gillar ju det här med värderingar. Det blir så att man får röra sig i gränslandet mellan det ideella och det företagsmässiga.
Har du funderat på var smärtgränsen går för dig där?
– Jag får hantera det varje dag egentligen. Det har varit jättejobbigt tidvis att få ihop ekonomin. Finns det inte ekonomiska resurser så finns det inte heller några pengar att dela ut. Det kan vara jobbigt eftersom jag ser alla jag jobbar med som mina vänner.
Hur ska ni klara ekonomin och bli mer självständiga för att leva vidare?
– Varje år blir vi mer kompetenta som organisation och jobbar för att förbättra vår ekonomi. Vi gör samhällsnytta. Jag vill se det som att vi har genomfört uppdrag för det offentliga och där vi överlevererat i förhållande till de medel vi har disponerat.
En viss del av finansieringen är supportarmbanden. Hur många säljer ni?
– Alla köper inte supporterband. Vi uppskattar att vi förra året sålde 1500. Vi tar inte inträde vilket är ett problem affärsmässigt men ideologiskt är det helt fantastiskt.
Ni får bidrag på 1 miljon 75 000 kronor. Regionen vill att ni ska stå mer på egna ben framöver. Kommer ni lyckas?
– Vi jobbar hela tiden på att förbättra vår ekonomi. I år är första året som vi hamnar på en anständig nivå och fler får betalt för sina insatser.
Avslutningsfesten hålls på Fästningen och det var diskussioner om hyran på 45 000 kronor som ska betalas i år. Du ville egentligen inte betala den?
– Vi vill utveckla vårt samarbete med museet mer än att vi ska bli betraktade som en kund. Vi hoppas på att vi ska kunna jobb året runt och utveckla samarbetet med museet ännu mer och att de ska känna att Hallifornia är något som bidrar positivt till deras verksamhet
Är det sant att du ville att personalen skulle hoppa studsmatta iklädda medeltidskläder?
– Jo, men absolut. Det hade varit jättekul. Man hade också kunnat ha medeltidståg ute på festivalområdet. Besökarna hade tyckt att det var ett coolt inslag.
Ni får öronmärkta pengar för att främja jämställdhet. Är det inte lite pinsamt att ni, som HN tidigare berättat, bara har män på scenen på avslutningsfesten?
– För mig var det en chock när jag såg överblicken över alla bokningar. Vi har inte haft tillräckligt stort fokus på frågan helt enkelt.
